Karl-Emil Andersson är 28 år och glasblåsare. Han har vuxit upp i Mölnbacka, den lilla byn mellan sjöarna Lusten och Västra Örten.
För några år sedan avslutade Karl-Emil en praktiktid i Norge, hos en berömd norsk glasblåsare som heter Vidar Koksvik. Han har även avslutat sin utbildning i Orrefors. När Bruce Springsteens vän, Elliot Murphy och Oliver Durand skulle komma till Deje och uppträda fick han det ärofulla uppdraget att skapa glasgitarrer till dem.
Det började med att Karl-Emil gick en kurs i Kosta 2009. Det var en femdagars prova-på-kurs och det räckte för honom. Det var då han visste vad han ville satsa på i framtiden. Det var detta han ville hålla på med. Tre veckor senare började han en KY-utbildning i glashantverk på Kosta och han gick ut med höga betyg i både arbete med varmt och kallt glas. Sedan dess har det inte funnits någon tvekan om att glasblåsning var hans kall i livet.
– Det var jag och en kompis som anmälde oss från början men han backade ur så jag tog med mig mamma i stället, säger han och skrattar. Å jag fastnade för det här direkt, det var inget annat som gällde för mig sedan dess.
Från Persien till Kosta
Att tillverka glas är en gammal teknik och troligen var det i Persien, för ungefär fem tusen år sedan, som glastillverkningen tog fart. Vid utgrävningar i Egypten har man hittat vaser och skålar som daterats till 2 000 – 1 000 före Kristus. Glasblåsarpipan uppfanns troligen av fenicier som levde i Syrien för två tusen år sedan. De startade masstillverkning av blåst glas. Glasblåsningen spreds i Europa. I vårt land hade glasindustrin en höjdpunkt på mitten av 1800-talet och fram till 1900. Då fanns det många glasbruk i stora delar av vårt land. I Sverige är Kosta och Orrefors två världsberömda glasbruk.
Efter utbildningen på Kosta har Karl-Emil arbetat på Kosta Glascenter där han assisterat Anette Ohlsson som driver Glashyttan i Sölvesborg. Han har även varit i USA, i Minneapolis Minnesota hos en glaskonstnär som heter Robinson Scott. Därefter gick han en ettårig utbildning i Glasdesign på Bornholm.
– Det var ungefär som Konstfack är här i Sverige, säger han.
Fler chanser till jobb i Norge
Sommaren 2013 blev Karl-Emil klar med sin glasblåsarutbildning på Orrefors. På praktiken hos Vidar Koksvik lärde han sig mer om en speciell glasblåsningsmetod som ursprungligen är från Italien.
– Den är ganska svår och jag har lärt mig lite olika knep och trix. För att komma in på utbildningen som jag gick i Orrefors var jag tvungen att ha tre års erfarenhet. Det är svårt att hitta betalt arbete i Sverige men i Norge finns det fler chanser till assistentjobb.
Glasgitarrer
För ett tag sedan tog Roger Nilsson, som arbetar i Forshaga kommun, kontakt med Karl-Emil för att fråga om kunde skapa något som skulle bli gåva till två artister som skulle komma till Deje.
– Ja han tyckte att det vore roligt om det var någon från trakten som skapa något. Utländska artister brukar få Klässbolsdukar annars. De ville ha gitarrer i glas och det hade jag aldrig gjort förut. Jag fick tänka ut hur jag skulle göra och sedan gjorde jag några försök. Det tog någon dag innan jag kom på hur jag skulle göra. Glasblåsning är väldigt simpelt egentligen, man arbetar med verktyg som är två tusen år gamla. Tekniken är ungefär lika gammal.
Egen glashytta
Kanske öppnar Karl-Emil en egen glashytta i Mölnbacka någon gång i framtiden. Då behöver han en degelugn. I den smälts glas i deglar av eldfast lera som hettats upp till 1 150 grader.
– Det är som stor keramisk gryta som glaset ligger i. Man kan värma den med gas eller el. Förr eldade man med ved. I det stora Kosta-Bodabruket eldade de med 24 kubik ved per dygn och då förstår man varför många glasbruk ligger mitt ute i skogen.
Text: Cicci Wik
(Har tidigare publicerats i Länstidningen Värmlandsbygden.)
