Den rosa herrgårdsbyggnaden ligger på historisk mark, i markerna runt gården finns lämningar som skvallrar om att människor bott här redan för tre tusen år sedan.
Det finns dokumenterad historia om Löved från 1367 och framåt. Bland annat kan man läsa om riddare, Karl Xll:s karoliner, tvister och rättigheter att fiska lax och mycket mer.
Familjen Kullgren flyttade till Löveds Herrgård 1990. Ursprungligen kommer familjen från Karlstad, men åren innan de flyttade till Löved bodde de i Norge.
– Jag är arkitekt och när jag gick ut min utbildning på Chalmers var det lågkonjunktur här i Sverige så då åkte jag till Norge för att få jobb. Där blev jag kvar i 18 år. Jag hade två kontor i Norge och så köpte jag ett kontor i Karlstad. Samtidigt hade jag några vänner som bodde här på Löved men de flyttade härifrån då. Vår dotter Betty hade sitt ridintresse och det här stället passade oss bra så då blev det så att vi flyttade hit, säger Jonas.
Järnåldersgravar
Jonas och hans fru Gunvor bor i själva herrgårdsbyggnaden. Dottern Betty bor med sin sambo i en äldre flygel. Även sonen Johan och hans sambo bor på gården men de bor i en nybygd flygel. Till gården hör en stor lada med stall och flera hagar. När Jonas och hans fru köpte Löveds Herrgård var markerna runt gården avstyckade.
– Herrgårdshuset byggdes 1784, men här har det bott folk ända sedan järnålder, kanske ännu längre tillbaka i tiden. Det finns järnåldersgravar här på tomten. Där fåren går finns gravar från 700-talet. Lite längre bort har vi bronsåldersgravar och de är tre tusen år gamla.
Säteri
På 1600-talet så fanns det i stort sett bara två gårdar i det som vi kallar Forshaga idag. Det var Löved och så var det Grossbol. Runt sjön Norra Hyn fanns det några till, Ekenäs och Apertin till exempel. Till Löveds gård hörde en hästhage som låg vid forsen. Från början kallades den bara Hästhagen, men den låg intill forsen och så småningom blev det Forshaget som senare blev till Forshaga.
– För att få kallas herrgård bör en gård ha varit säteri en gång i tiden, säger Jonas. Ett säteri betalade ingen skatt i gengäld skulle gården ställa upp med en krigsman om det blev krig. De flesta herrgårdar har varit kopplade till ett järnbruk eller liknande, men Löved har inte haft något sådant. Här har det bara varit lantbruk.
100 år med skogschefer
På en karta som hänger på väggen i ett av herrgårdens rum är markerna som hörde till Löved år 1823 markerade. Mot norr gränsar marken mot Dömlevägen i norr och i söder mot Norra Hyn som var en ganska stor sjö på den tiden. 1860 köpte Mölnbacka-Trysil upp mark från Löved och under en period på 100 år framöver bodde bolagets chefer på Löved.
– Den sista skogschefen som bodde här flyttade härifrån på 60-talet, han hette Heidenreich. Han flyttade hit från Norge men var ursprungligen tysk. På den tiden fanns det trädgårdsmästare, chaufförer och tjänstefolk i huset.
Herrskapet skötte inte gårdsbruket själva, de hade en rättare som tog hand om det. Han bodde i det hus som Betty bor i nu. När huset såldes 1960 styckades marken av igen. Sedan dess har det varit en privatbostad.
Första ägaren var en läkare som hette Wessmark, sedan kom familjen Rudner hit. Då bodde det två familjer Rudner här, en på övervåningen och en på nedersta våningen. De var mycket musikaliska och det var många musikkvällar här på den tiden. Efter Rudners flyttade familjen Bylock hit och det var efter dem som vi flyttade in här.
Jonas visar på en karta hur det såg ut före 1960. Nära herrgården finns ljusare områden och där var det åkrar. Men när gården såldes 1960 behöll bolaget den marken och då planterades skog där.
– Den marken har vi köpt tillbaka nu och vi har tagit bort den skogen igen. Tanken är att det ska bli så som det var, för då var det ett öppet och vackert kulturlandskap här.
Ett av rummen är inrett som matsal med ett stort bord. Där inne står en moraklocka med årtalet 1770 men den är inköpt och följde inte med huset, säger Gunvor. I ett lite mindre rum intill matsalen är det skåp från golv till tak och det är högt till taket som sig bör i en herrgård.
– Här ställdes maten fram innan den bars in till herrskapet i matsalen, säger Jonas.
– Det är bra för man kan förvara påsk- och julsaker där uppe, säger Gunvor. Det är ju jättebra att ha det där. Då slipper man upp på vinden eller ner i källaren när det är dags att ta fram det.
Utsidan som den var
Det är stora fönster i husets rum och det var viktigt förr med tanke på att det inte fanns elektriskt ljus, det gällde att ta vara på dagsljuset så mycket som möjligt.
– Det var ju det enda ljuset de hade nästan. Varje brukschef som har bott här har gjort om efter eget tycke och smak så det är inte så mycket kvar av det ursprungliga invändigt. På 20-talet var det engelsk stil som gällde så den öppna spisen i ett av rummen gjorde de om då till exempel. Men på utsidan däremot är det som det var för 200 år sedan.
Text och bild: Cicci Wik
(Har tidigare publicerats i Länstidningen Värmlandsbygden.)
