Förr var Lustenbåtarna på Klarälven ett säkert vårtecken, 1982 upphörde deras arbete på älven. Idag finns Lusten 2 på Värmlands museum, Lusten 8 vid Dyvelstens flottningsmuseum och Lusten 7 finns Småland. Flera av båtarna står och väntar på bättre tider intill det gamla fabriksområdet i Deje.
Timmerflottning på Klarälven är en gammal tradition. Klarälven och Trysilälven utgjorde mer än 40 mil flottningsled och det blev en viktig del av skogsindustrin. I nedre delen av Klarälven flottades timmer redan på 1600-talet i mindre skala men när massafabriker och sågverk blev fler på 1800-talet växte verksamheten. Från början blandades timret men för att få ordning bildades en organisation som skulle sortera det efter buntvis efter ägare. Det var så Klarälvens Flottningsförening, KFF kom till 1893. I föreningen ingick skogsägare och timmerköpare. På 1950-talet var hela 1500 personer sysselsatta med flottning på Klarälven.
550 meter och 10 000 stockar
Lustenbåtarna bogserade timmer i Klarälven. På två ställen, vid Löved strax söder om Forshaga och vid sjön Lusten i Deje, samlades timret. Sedan sorterades det efter ägare och efter vad det skulle användas till, massaved, sågtimmer och så vidare. Sedan buntades timret ihop till långa släp. Släpen kunde vara upp till 550 meter långa och innehålla 10 000 stockar. Lustenbåtarna drog släpen till industrier i Forshaga och nere vid Vänern. När båtarna kom igång med sitt arbete på våren var de efterlängtade, folk såg dem som ett säkert vårtecken. Båtarna fanns på älven ända fram till 1982. Då upphörde timmerskiljningen helt och våren 1986 såldes några av båtarna på anbud. Eftersom det bara var en enda ägare av allt timmer i älven på senare år fortsatte ändå flottningen fram till 1991, men utan Lustenbåtarna. Klarälven blev Sveriges sista flottningsled. Efter 1991 övergick man till att transportera allt timmer på lastbil och tåg i stället.
Dyvelstens Flottningsmuseum ligger vid Löved där det förr fanns ett skilje och det är inrymt i en gammal verkstad. På första våningen finns allt kvar intakt och på andra våningen finns en utställning över flottningens historia. Det finns också flera arbetsbåtar, bland annat Lusten 8 som har tändkulemotor. Där finns även två flottarkojor, i den ena är det kafé. På Värmlands Museum i Karlstad står Lusten 2 och på båda platserna finns material om flottningen. I Dyvelsten är det öppet för besökare på sommaren och Värmlands Museum är öppet året runt.
Wennbergs Mekaniska
De flesta av Lustenbåtarna byggdes på C J Wennbergs Mekaniska Verkstad i Karlstad. Från början låg verkstaden på Drottninggatan men den flyttade sedan till större lokaler i Viken. Motorerna var tändkulemotorer och de byggdes i av Seffle motorverkstad. Lustenbåtarna var numrerade och de hade romerska siffror från början. Lusten I, Lusten II, Lusten V och så vidare. Så småningom fick de arabiska siffror i stället.
Lusten VII
Lusten VII byggdes 1940 och levererades 6 maj. Den var 10 meter lång. Från början var den antagligen utrustad med ett gengasaggregat men senare fick den en Scania Vabis och blev den enda Lustenbåten med en Scania. Vid en brand i Åmåls hamn 2010 skadades Lusten VII svårt. Men Patrik Jonasson som bor i Småland köpte den och nu tänker han renovera den. Om allt går enligt planerna kommer han och Lusten VII att besöka Karlstad 2017.
– Jag kom över båten i Åmål, efter storbranden i hamnen då den brann tillsammans med ca 300 andra båtar. Man ser att det har varit ordentligt varmt. Båtens glasrutor har liksom runnit i väg. Jag var egentligen intresserad av en annan båt, men den hade blivit allt för skadad varvid Lusten VII fångade mitt intresse. Båten är nu efter branden bara ett tomt utbrunnet skrov så det lär ta några år att få henne i ordning. Om ekonomi och tillgänglig tid går hand i hand så är planen att vi ska gå genom Göta Kanal, norrut 2017. Det blir strandhugg i både Åmål och Karlstad.
Källor: Flottningsmuseet i Dyvelsten, Ångbåtsföreningen Polstjärnan och vildmark.se
Text och bild: Cicci Wik
(Har varit publicerad i Länstidningen Värmlandsbygden.)
