I en bok med namnet ”Deje och Ullerudsbygden – bruksort och landsbygd” har Länstidningen Värmlandsbygdens reporter Jan Gustavsson samlat texter med fokus i Ullerud. Ulleruds kommun bildades 1952 då man slog ihop Nedre och Övre Ulleruds socknar. Huvudort var Deje. Kommunhuset inrymmer idag bland annat Deje Vandrarhem och PROs lokaler.
1974 var det dags för nästa sammanslagning då slogs Ulleruds kommun ihop med Forshaga kommun och idag finns kommunhuset i den nya kommunens huvudort, Forshaga.
Boken är indelad i sju olika delar. Varje del har ett antal kapitel som har sitt ursprung i Jans artiklar. Här får läsaren möta personer och läsa om kultur, idrott, folkrörelser och företagsamhet. Två delar handlar dessutom om Mölnbacka och Olsäter.
I förordet skriver Jan att syftet med att göra de intervjuer som han samlat i sin bok varit att låta Ullerudsbor berätta om sin historia, sin situation idag och om sina tankar om framtiden. Deje var förr en typisk bruksort. Idag har bruket stannat och idag är det en småföretagarbygd med många arbetspendlare som åker både till Karlstad, Sunne och Munkfors. Den smalspåriga järnvägen som förr gick genom hela Forshaga kommun har lagts ner och har förvandlats till Klarälvsbanan, en cykelbana som sträcker sig nio mil norrut från Karlstad.
I en del som fått rubriken Historia finns ett kapitel som handlar om lokalhistorikern Staffan Fridh. Han arbetar till vardags på Coop i Forshaga. På fritiden är han bland annat engagerad i Värmlands Idrottshistoriska Sällskap. Staffan samlat ett stort bildarkiv som han då och då visar upp och berättar om. Varje gång han gör det brukar det bli fullt hus, hans bildvisningar är mycket populära.
– Intresset att fotografera, att samla bilder och urklipp har jag haft sedan tonåren. Min uppväxt i Deje har varit väldigt positiv och jag vill gärna bjuda tillbaka, eller tacka för det positiva jag fått uppleva. Folk i Deje är lite kantstötta av sina erfarenheter men också stolta över sin historia. Åtminstone hoppas jag det. Vi lever nog kvar i bruksandan i Deje. Därför behövs det nya generationer med nya idéer, säger Staffan i kapitlet som handlar om honom.
I delen som handlar om företagsamhet finns kapitel som handlar om bland annat Deje Trä, Uffes Blås och Dömle Herrgård. Där finns även ett kapitel om Uno Ögren som varit TV-handlare i Olsäter. När texten skrevs var Uno 80 år. I kapitlet får läsaren veta att det en gång i tiden fanns både bank, två affärer, en vagnfabrik, urmarkeri, modeaffär, taxi, skomakeri, post och järnvägsstation där. Uno och hans pappa startade en cykelverkstad som sedan utvecklades till både bensinmack och bilverkstad och så småningom arbetade Uno även med att sälja och reparera tv-apparater.
I delen med rubriken Mölnbacka porträtteras eldsjälen Göte Falk. Han är aktiv i Mölnbacka Allmänna Idrottssällskap, MAIS, som var en avsomnad förening tills Göte blåste liv i den igen 2006. Förr i tiden anordnade MAIS Örtenstafetten som var en vida känd tävling. Här fanns också bandy- och fotbollslag plus en hel del duktiga friidrottare. Innan han gick i pension arbetade Göte för Värmlands Byggmästarförening. Som pensionär började han med historiska vandringar i bygden där han berättade om historia kring de platser som passerades. Idag finns en kulturstig med informationsskyltar. Den stigen invigdes med pompa och ståt och dåvarande kommunalrådet Angelica Rage klippte bandet.
I Mölnbacka bor idag cirka 100 personer men en gång i tiden fanns Värmlands största järnbruk här. Att det låg just här beror på det geografiska läget mitt emellan två sjöar. Vattenkraften var viktig för dåtidens industrier. Idag är Mölnbacka Bygdegård en välbesökt inrättning i bygden. Den invigdes 1962 och på den tiden fanns det nio föreningar i bygden. Nu finns tre kvar, MAIS, Fiskevårdsföreningen och Bygdegårdsföreningen.
”Hembygden talar
Här hör jag små fåglar kvittra
Middagstjärnet ser jag glittra
Månen i augustinatten
Silver strör på tjärnets vatten
Klaran bred och mäktig flyter
Dejeforsen kraftigt ryter”
En del ur en dikt av Dejes kanske mest kände författare Victor Klarström 1876-1959.
Text och bild: Cicci Wik
(Har även publicerats i Länstidningen Värmlandsbygden)
