En publikmagnet på senare år är musikquiz. De anordnas på flera olika ställen och ofta blir de välbesökta. Så blir det även när det är dags för quiz i Forshaga. Oftast är det Jennie Eriksson som håller i mikrofonen och ställer frågorna medan sonen Anton sköter musiken. Det är hon och sonen som sätter ihop frågor och musik.
Frågor och musik är vad det handlar om. Publiken får anmäla lag till varje quiz. Lagen sitter runt borden i lokalen och på bordet ligger två A4-ark som svaren ska skrivas på. Varje lag måste hitta på ett namn och det får vara max åtta deltagare i varje lag. Inga mobiltelefoner får användas för att Googla på nätet eller söka rätt på svaren på andra sätt. Det är reglerna som gäller för quizzen i Forshaga. Vid halvtid blir det ofta en paus och då lämnar lagen först in det första av de två A4-arken. Efter pausen fortsätter quizzen på ark två.
Det började egentligen 2007-2008 då Jennie arbetade på en krog i Kil. De ville hitta på en kul aktivitet för gästerna.
– Vi var då tre stycken som tillsammans gjorde quizen, men ingen av oss var så sugen på att stå där med mikrofonen. Det blev till slut jag som fick göra det, vilket jag motvilligt accepterade. Jag var hemskt nervös i början. Men jag insåg ganska snabbt att det var superkul! Quizzen var populära så vi fortsatte år efter år. Så småningom fick jag även förfrågningar om att hålla i quiz på andra ställen. Det var privata fester, företagsevenemang och liknande. När jag engagerade mig politiskt i Forshaga för fyra år sedan kom jag i kontakt med styrelsen i Folkets Hus. Vi bestämde oss för att testa med quiz. Nu kör vi höst och vinter i Folkets Hus och sommartid i Folkets Park. Jag har även startat ett eget företag, JME. Quizzen gör jag via företaget, säger Jennie.
I Forshaga kör Jennie musikquiz en gång i månaden nästan året runt och ibland är hon i Kulturhuset i Deje också. Det har hänt att hon hållit i musikquiz i Skoghall också, i Folkets hus och i deras folkpark.
– Jag har även varit runt på olika privata fester och en hel del företagsevenemang. Det får bli i mån av tid och ork. Jag har ett heltidsjobb som socionom och quizen tar lång tid att göra, säger hon.
Hur gör man ett musikquiz egentligen?
– När jag gör mina quiz brukar jag börja med musiken. Jag försöker få till en bra blandning av gammalt och nytt och olika genrer så att det ska finnas något för alla. Sedan skriver jag svaren, googlar och försöker kontrollera alla fakta så att allt blir rätt. När det är klart skriver jag ett manus så att jag vet vad jag ska säga. Slutligen mixar och bearbetar jag all musik. Ett quiz tar i snitt 30 timmar att göra. Jag lyssnar mycket på radio för att hålla koll på ny musik och för att få idéer. Min musiksmak är väldigt bred och med åren har jag fått ganska bra koll även på lite ”smalare” musik. Min äldste son Anton är min medarbetare när jag kör quiz, han sköter all teknik och ljud under quizen och jag skulle inte klara mej utan honom, säger Jennie.
Jennie har bott i Forshaga sedan 1977 och nu bor hon med sin familj strax utanför Forshaga i ett gammalt hus Visterud.
– Jag arbetar som socionom och arbetar heltid på Stiftelsen Bergslagsgårdar som Familjevårdskonsulent. Jag arbetar med familjehem, med klienter från missbruks- och kriminalvården och mitt jobb är att handleda familjehemmen. Ett arbete som ibland är tungt, då är det skönt att komma ut och möta alla trevliga quizzare!
Musiken har alltid spelat en stor roll för Jennie. Under skoltiden spelade hon tvärflöjt och elorgel.
– Jag har alltid älskat att sjunga och under många år sjöng jag i kören Klarälvorna här i Forshaga.
Under åren som quizkonstruktör har det säkert hänt ett och annat. Men Jennie har inga speciella minnen från något särskilt tillfälle.
– Nej det har jag inte, men jag har en förmåga att slänga ur mej lite grodor och felsägningar då och då…. Fast det bjuder jag på, det är ju trevligt att folk får skratta också! Det är fantastiskt kul att få möta alla underbara, positiva människor på quizen, de ger mig energi att fortsätta, avslutar hon.
Text och bild: Cicci Wik
(Har tidigare publicerats i Länstidningen Värmlandsbygden.)
