Knakande vrider farbrorn sin skrivbordsfixerade nacke, först åt höger och därefter åter andra hållet. Veckan håller på att ta slut och den 20 åring som är fångad i en mer än dubbelt så gammal kropp gör sig beredd att lätta ankar och segla iväg. Pessimistiskt inser han att utryck som – kasta ankar och segla iväg- knappast innebär någon uppgradering på trendskalan samt att om han inte slutar med sådant snack kommer han snart att placeras i samma trendgrupp som Lasse Berghagen. Veckan skall avslutas med det numera obligatoriska After Work, eller social överlevnadsstrategi som det egentligen borde heta med tanke på det utanförskap det innebär att inte vara med.
Förtvivlat inser farbrorn att restaurangens meny är det han tänkt på under dagen, borta är 20-åringens undran över graden av kort kjol på kvinnliga arbetskamrater och om drinken Tom Collins passar stilmässigt till Camel-cigaretter i silveretui. Vad har hänt?- undrar han stilla och försöker få jeansen att åtminstone för en minut sitta snyggt genom att hissa upp dem så högt det går och dra åt den redan hårt belastade livremmen ett snäpp. Ekiperingen hasar dock omedelbart ner till ett mer balaserat läge där endast den nerstoppade skjortan döljer den sparbössa som skulle varit synlig där ryggen slutar. En mer fantasifull person ser kanske en misslyckad urringning placerad strax ovanför farbrorns livrem.
Nu gäller det att välja kläder där den främsta urvalsfaktorn är att pepparsåsen inte skall synas för mycket när denna ofrånkomligen kommer att hamna på farbrorns bröst och mage. I en stund av drömmande förvirring funderar han på att chocka omvärlden genom att ta fram någon av de discoinspirerade skjortor han använde för 250 år sedan, detta för att omedelbart därefter inse att det är lika lätt att få på de kläderna på sin nutida kropp som att använda en tubsocka som helkroppsplagg. Av erfarenhet vet han att han stressad kommer att besöka en herrekipering för att där inköpa en försiktigt mönstrad skjorta, ivrigt påhejad av en medelålders expedit som garanterar att plagget är mycket modernt och får honom att se yngre ut.
After Work eller som de unga 40-åringarna på arbetet kallar det AW har institutionaliserats i riket. Borta är den årslånga väntan som firmafesten innebar, istället stödjer vi krognäringen genom att med överdriven entusiasm dricka alkoholhaltiga drycker långt innan normal tid. Detta utförs med en självklar nonchalans som beskriver att drickande av alkohol innan Bolibompa tillhör vanligheterna hemma hos en själv, – jag är bara så trendig och tillgänglig att jag dricker tillsammans med er andra.
Väl på plats kommer samma historia som sist att upprepas, en stunds nervöst fnissande och ett antal retoriska frågor om tingens ordning. Efter den initiala proceduren kommer en stund av andäktig tystnad där de församlade inte så mycket ber, utan frenetiskt fokuserar på den meny som vänligen sträckts fram av en vacker och effektiv servitris. Personalens daggfriska utseende ger de församlade ett stänk av mindervärdeskomplex, undantaget arbetsplatsens revisor som förfriskat sig redan innan träffen och markerar revir genom att skränande beställa ytterligare en öl.
I slutet av kvällen kommer den traditionella ryktesspridningen att få fart. Sitter inte Kalle och Ulla väl nära varandra och är de inte lite väl förtroliga med varandra? Samtalet passerar stadier av visshet där ingen konspiratorisk teori är för mycket och ingen sanning är för vag. För de som orkar hålla på till efter klockan nio urartar lätt denna diskussion till en analys avseende Kalle, Ulla och graden av inne.
Revisorn som så här dags på kvällen är helt utanför sin normala beteendesfär att hittas utanför herrtoaletten där han stående mot en vägg försöker övertyga två yngre gentlemän om valda visdomar som att polisonger och vita tubsockar visst är ett tecken manlighet. Hans egentliga syfte är uppenbart för alla där han hovrar utanför damernas toalett för att ännu en gång kontrollera om hans charm biter på en särskild kvinnlig kollega. Han har självklart inte observerat det faktum att förmågan att behålla bägge skorna på fötterna avsevärt skulle öka hans chanser. Lätt låghalt av skobrist på ena foten väntar han förväntansfullt på ytterligare en chans att vara arbetsplatsens don Juan.
Framåt kvällen kommer farbrorn att i sin nya skjorta, ett antal hundralappar fattigare och med lite stirrande blick att vandra hemåt. Han känner sig uppåt och lite salongsberusad, hans försök till skämt har inte fallit helt platt och hans berättelser belönades med leenden. Hans nya försiktigt mönstrade skjorta har fått beröm på samma sätt som han gett vännernas kläder beröm. Trots allt hans gnäll och hans cyniska tankar kommer han att motvilligt erkänna. – vad kul det var, när är nästa gång?
Björn Segelod
segelod@hotmail.com
