Under 2015 kom 35 369 ensamkommande barn till Sverige för att söka asyl. Några av dem hamnade så småningom i Forshaga kommun och alla behöver en vårdnadshavare fram till att de blir myndiga.
Ensamkommande barn och ungdomar är minderåriga, under 18 år, och de har ingen förälder eller annan vårdnadshavare med sig. I genomsnitt tar det 228 dagar för varje asylärende att handläggas klart och därefter behöver de en särskilt förordnad vårdnadshavare, en SFV som får vara ställföreträdande förälder.
Det handlar om att hjälpa och stötta barnet när med till exempel myndighetskontakter. Därför är det viktigt att den som åtar sig ett sådant uppdrag kan svenska språket bra och vet hur samhället fungerar. Det är också bra om personen i fråga är van att umgås med ungdomar givetvis.
Barn och ungdomar som kommer ensamma till Sverige tas först omhand av Migrationsverket. De får bo på ett så kallat transitboende, en tillfällig bostad. Där får de bo medan de väntar på att asylprövningen ska bli klar.
– Det är mitt jobb att placera barnen och oftast blir det på Fridhem, HVB-hemmet i Deje. Men det har även blivit några familjehem, jourhem, som har fått ta emot också. Migrationsverket skickar en anvisning om att kommunen ska ta emot barnet. Vi har ett avtal om hur många vi ska ta emot men på sista tiden har vi blivit tvingade att ta emot fler ändå och det är tvingande på grund av flyktingsituationen som råder, säger Diana Butchert som arbetar som socialsekreterare.
Hon arbetar med ensamkommande barn och unga på enheten för barn och familj i Forshaga kommun.
När ett barn kommer till Forshaga kommun är det första som händer att Överförmyndarnämnden utser en God man som ska hjälpa barnet under handläggningstiden, när asylrätten prövas.
– Det är först när barnet har fått uppehållstillstånd som man tillsätter en särskilt förordnad vårdnadshavare. De måste ha en ställföreträdande förälder eftersom de är omyndiga. Det kan vara svårt att hitta lämpliga SFV, vi har annonserat och vi har information på kommunens hemsida, säger Diana.
Många av barnen vill gärna att föräldrarna också kommer till Sverige. Det är en av de saker som en SFV kan hjälpa till med. Men det kan vara svårt med kontakten. Särskilt om föräldrarna finns i ett land där det är krig och oroligheter.
– Det är ofta mycket svåra förhållanden och tragedier som hänt de här barnen. Det är mycket som flera av dem har fått se som man inte ska behöva se som barn och många är väldigt oroliga och sover dåligt i början.
En särskilt förordnad vårdnadshavare har tio timmar att disponera tillsammans med barnet på en månad.
– Det blir lite som att ha ett föräldraansvar, även om inte barnet bor hos sin SFV. Det finns inget krav på att de ska göra det. Förutom de tio timmarna så ska man finnas tillgänglig om barnet vill fråga något. Det brukar bli en eller två gånger i veckan som en SFV normalt sätter av för barnet. Till exempel behöver de lära sig att ta hand om sina pengar. Barnen får en summa från Migrationsverket som sätts in på ett ICA-kort. Boende och mat behöver de inte betala själva, det står Migrationsverket för. Men pengarna de får ska räcka till allt annat.
Diana har tät kontakt, både med barnen på Fridhem och deras SFV:s.
– Personalen på Fridhem tar hand om mycket för barnen. De kör dem när de behöver åka och handla kläder och de ordnar aktiviteter tillsammans. De flesta går i skolan i Deje och en del går i skolan i Karlstad. De som går på Nobelgymnasiet i stan får gå språkintroduktion. Där fokuserar de mycket på svenska språket. När de har lärt sig tillräckligt bra svenska sätter de in fler ämnen. Men en del av dem har kanske inte ens gått i skolan, säger hon.
Den som vill åta sig uppdraget som SFV kan ta kontakt med Diana Butcher på Forshaga kommun. Det första som sker då blir ett samtal där den blivande vårdnadshavaren får berätta om sin bakgrund och sin familjesituation.
– Det handlar om erfarenhet av barn. Sedan gör vi en registerförfrågan i misstanke- och belastningsregistret för att kontrollera att det inte finns någon kriminalitet. Därefter avgör vi om personen i fråga är lämplig. När det är klart blir nästa steg att träffa ett barn som behöver en vårdnadshavare. Då bestämmer man träff för att känna efter om det finns personkemi. Det måste fungera, om det känns helt konstigt så ska man inte ta uppdraget. Båda parter, även barnet, måste få säga sitt.
Cicci Wik
cicci.wik@forshagadejenytt.se
Bli först med att kommentera