Bylgia gick bland annat tur och retur, i Klarälven, mellan Deje och Munkfors. Hon var en smidig farkost som både kunde frakta passagerar och bogsera och dessutom vända på stället. 2006 låg hon övergiven intill Hammaröleden, nära Café August i Karlstad.
– Bylgia ligger idag vid Lambergskanalen. Hon är till salu. Priset är förhandligsbart. Men hon är i dåligt skick men borde räddas åt eftervärladen. Ett första steg vore att få upp henne på land för en framtida restaurering till ursprungsskick. Det rör sig tyvärr om mycket tid och pengar, säger Bengt Stjernlöf som bland annat har skrivit “Transporter på Klarälven”.
Tre systerskepp byggdes i Göteborgs Mekaniska Verkstad på 1870-talet. Det var s/s Idog, s/s Dejefors och så var det s/s Bylgia. Vad som hände de första två systrarna är höljt i dunkel men Bylgias historia finns dokumenterat och går att följa. Bylgia kunde både bogsera och frakta passagerare, det var hon byggd för. Sin allra första tjänstgöring fick hon i nedre delen av Klarälven. Men under flera år, från den 15 juni 1882 trafikerade hon sträckan Deje Munkfors.
Bylgia byggdes som bogserångare. Hon var 60 fot lång vilket motsvarar ungefär 17 meter. Hon var 14 fot bred vilket motsvarar ungefär fyra meter och hon hade nio fots djupgående, ungefär 2,7 meter. Bylgia hade två propellrar eller så kallade tvillingpropellrar och namnet Bylgia fick hon efter en av sjöguden Ägirs döttrar. Hon kom till Karlstad från Göteborg i augusti 1875 och den första sträckan hon trafikerade var Skoghall-Karlstad-Forshaga. Den första kaptenen hette Olof Andersson och han var kapten på Bylgia i 19 år, ända fram till sin pension. Olof var en yngre son till en bonde på Värmlandsnäs. Det gjorde att han fick söka sig jobb på annat håll och valet föll på sjökapten.
Kunde vända på stället
Med hjälp av sina båda maskiner, en styrbords- och en babordsmaskin, kunde hon klara av komplicerade manövrar i älven strömmar och krökar. Där det var trångt kunde hon vända på stället eftersom den ena maskinen kunde gå framåt på samma gång som den andra gick bakåt. Förutom att arbeta med bogsering och passagerartrafik fick Bylgia även tjänstgöra som direktionsbåt. Hon fick även köra till exempel jaktsällskap och ibland gjorde hon även turer för allmänheten som annonserades i NWT.
Deje Munkfors
Uddeholmsbolaget drev Munkfors Hammarverk och även sågverk i Skoghall. Älven var den naturliga transportleden. I Forshaga byggdes en kanal med slussar och i Deje påbörjades ett bygge men det slutfördes aldrig eftersom det blev billigare att bygga järnväg. När det inte blev någon kanal i Deje, fanns det behov av bogserfartyg därifrån till Munkfors. Bylgia fick flytta till ett nytt arbetsområde. I en artikel i NWT från den 15 juni 1882 undrar någon vad en ångbåt ska göra i de trakterna. Men artikelns författare har själv besvarat den frågan med; ”Oss synes det dock så som att en ångbåt på en segelled i en så folkrik trakt med stor bruksrörelse ej skulle behöfwa ligga owerksam utan blifwa till stor nytta synnerligst för resande här på trakten.”
Billigaste transportmedlet i världen
I en annons från 5 juni 1884 stod:
”Bogseraren Bylgia afgår t.w måndagar, onsdagar och lördagar (Kanske senare alla wardagar)”. Några år senare, den 17 maj 1900 annonserades; “Åtminstone tisdagar, fredagar, lördagar från Munkfors 5.20 fm, från Deje 11.25 fm”.
I aktern höll passagerarna till. Från Munkfors till Deje blev det medströms. Det lär ha tagit två timmar. Men i motsatt riktning gick det mot strömmen och det tog sex timmar. Det fanns inte så många platser som Bylgia kunde lägga till på utmed älven eftersom det ofta var för grunt. I stället möttes hon upp av ekor som roddes ut för att ta emot och släppa av passagerare. Under sommaren 1903 fanns det daglig förbindelse utmed älven mellan Munkfors och Deje. Att färden uppströms kunde ta lång tid råder det inga tvivel om. Ibland hade hon pråmar på släp och dessutom kunde privata roddbåtar haka på för 25 öre. Det finns en skämtsam historia som en resande från Stockholm lär ha spridit ut. Den handlade om att Bylgia nog var det billigaste transportmedlet i världen eftersom man kunde åka från tidig morgon till sena kvällen för bara 50 öre.
Kapten Olof Anderssons barnbarnsbarn, Mats Werner, har sparat mycket material om båten som han fått ärva. I sin blogg har han använt en del av detta och skrivit om Bylgia.
– Jag har farfarsfars kontokurantbok med räkenskaper för Bylgiafrakter. Plus en del brev skrivna ombord. Jag har också för mig att det finns en dagbok som han förde, i mitt material, skriver han.
Klarälvens flodångare
Mats Werner efterlyste historier och minnen från Bylgia i NWT. Då fick han kontakt med Ruth Julén från Munkfors. Hon hade vid 80 års ålder lärt sig skriva maskin och hon skickade en lång berättelse om sina barndomsminnen av båten. Hennes text finns i boken Dokumentationsserie om Munkfors del 2, Kärleksfulla bref och berättelser från Munkfors för ett sekel sedan. Författaren heter Christel Jörgensen. I boken skriver Ruth
”..denna lilla ”Klarälvens flodångare” som ju hör samman med så många minnen från lyckliga barndomsdagar.”
Ruth bodde i Ransäter när hon var barn och hon skriver om en midsommar då det skulle komma gäster. De åkte med Bylgia ner till Deje för att möta dem. Båten gick tjugo minuter över fem på morgonen så det gällde att börja dagen i tid.
”Vilken underbar känsla det var att gå ombord! Det mesta mindes man ju sedan tidigare färder, en del var nytt men allt var lika spännande. När ångvisslan sänt ut sin sista signal, båten kastat loss och börjat backa ut, hur mycket var det inte att se på! Det var härligt att se hur propellern kastade upp alla dessa tusende vattenpärlor i luften, där de gnistrade i solen och att höra det jämna dunkandet av maskinen.”
75 år senare
När Ruths barnbarn skulle gifta sig fick alla bröllopsgästerna åka en tur i Hammarö skärgård och då blev hon glatt överraskad. 75 år efter sin sista färd med Bylgia fick hon återse båten. Då gick Bylgia som turistbåt.
– Kunde det vara min Bylgia, skriver hon. Nej det är nog omöjligt, för så gammal kan nog inte en båt bli.
Men det var möjligt. Det var hennes barndoms båt, Bylgia.
Lambergskajen
När båttransporterna upphört på älven och järnvägen hade tagit över flyttades Bylgia till Skoghall där låg hon upplagd några år. 1921 bygdes hon om till enpropellerfartyg och hon kortades med fyra meter. Senare motoriserades båten. På senare år har Bylgia haft flera olika ägare men nu ägs hon av en Dejebo. Tyvärr utsattes hon för mordbrand 2005 och gick till botten men bärgades och drogs upp på stranden vid Kannikenäsbanken nedanför Café August. Men där ligger hon inte kvar i dag. Nu finns hon vid Lambergskajen där hon ligger och väntar på en köpare som vill ta hand om henne.
Hör gärna av dig om du har fler bilder på Bylgia.
Text: Cicci Wik
Artikeln har tidigare publicerats i Värmlandsbygden hösten 2011.
Bli först med att kommentera