På förskolan Gullvivan i Forshaga har alla 17 barnen varit med och målat tavlor. Nu har det varit vernissage på Forshaga hotell.
– Det har varit full rulle. Alla barnen har varit här med sina föräldrar och far- och morföräldrar, säger Mona Boström som driver hotellet.
Det är också Mona som har donerat konstnärsmaterialet, de har fått både färg, pannå och staffli. Mona är själv utbildad specialpedagog egentligen. Villkoret hon hade för att hon skulle skänka materialet var att en i personalen skulle sitta med barnet som målade.
– Ja, och barnet skulle berätta vad det målade och personalen skulle skriva ner vad barnet sa. Jag har gjort detta själv. Det är så roligt att sitta och lyssna på barnen. Då sitter man ensam med barnet i ett rum och det är underbart att höra hur fantasin flödar. Det är jätteroligt. Personalen på Gullvivan gick igång på min idé och de tyckte att det ar jätteroligt. Färg och form ska följa med och finnas på förskolan hela tiden barnen går där, säger hon.
På två bord i matsalen står alla de små tavlorna uppställda och vid varje tavla ligger en liten lapp med barnets berättelse på.
– Varje lapp följer med varje barns tavla. Den ska sitta på baksidan och barnen får med sig sina tavlor hem. De får en upphängningsanordning också. Men hur den ska sitta får de själva bestämma själva. Vi vet ju inte hur den ska hänga, det vet ju bara barnet som har målat, säger Mona.
På en del av tavlorna går det att gissa sig till motivet. Blå himmel, en blomma och ett hus kanske. Men på de allra flesta är det mest bara färger, mer eller mindre blandade.
I fönstren står lampor med skärmar i olika kulörer. Mona berättar att hon hade köpt nya eftersom de gamla hade blivit fula och nötta.
– Jag gick ut i köket med de gamla och sa till Karl-Erik, kocken, att du nu åker de här i soporna. Nej, säger han då. De där ska förskolebarnen måla på så släng dem inte. Det blev rätt sent påtänkt men vi har i alla fall fått några av dem tillbaka med nya fina färger. Jag tänkte att om det var någon av föräldrarna som ville köpa en lampskärm så skulle pengarna gå direkt till förskolan. Tyvärr var det ingen som köpte men det är ju inte för sent än. När Theo, mitt barnbarn kom in här så visste han vem som hade målat vilken skärm, säger Mona.
Två är målade i blått, en är randig och några av de andra har färg fläckvis.
Mona går fram till en av tavlorna och pekar.
– Titta här, här ser du en häxa, säger hon och pekar i ena hörnet av tavlan.
– Han har målat med fingrarna, han började med en pensel men sedan fortsatte han med fingrarna. Tittar man här, lite mot mitten av tavlan, så ser det nästan ut som en madonna eller en katolsk präst, säger hon. Här borta har vi en spindel också, det är Theo som har målat den. Det skulle bli en spindel, men sedan blev det natt och mörker. Men då vände han på penseln och så ritade han spindelnätet. Det blev väldigt raka linjer tycker jag, säger Mona.
Förutom barnens fina tavlor fanns även John Lundqvists fantastiska målningar på väggarna på hotellet den här kvällen. John målar akvareller men även på trasmattor. Dessutom spelar han gärna gitarr och har ett förflutet som medlem i ett rockband. Förutom tavlorna hade han med sig sin egenhändigt designade ”dunkgitarr” till hotellet. ”Old Red” har han döpt den till. I stället för gitarrlåda har den en tio liters bensindunk och sedan sitter det en gitarrhals på den. Intill ”Old Red” står två besynnerliga figurer, byggda av diverse metalldelar. Den ena har John skruvat ihop av bland annat mopeddelar.
Den andra figuren intill ”Old Red” har Bosse, Monas man, hittat på Smögen där han köpte den.
– Ja, de sålde ut en massa udda saker och när jag såg den så sa jag att den ska jag ha med mig hem, säger han och skrattar.
Text: Cicci Wik
Artikeln har tidigare publicerats i Värmlandsbygden, en tidning som kommer ut en gång i veckan och som alltid har ett reportage med från Forshaga kommun. Du kan köpa den hos Cåpa Spel&Café i Forshaga centrum.
Bli först med att kommentera