Vid Halla, mellan Forshaga och Dömle, syntes nyligen en stor flock vildsvin trava över en väg. De har observerats i det området vid ett flertal tillfällen. Det finns enligt uppgift två utfodringsställen utmed västra sidan av riksväg 62 mellan Forshaga och Deje. Det är troligen därför chansen är så stor att du får se grisarna just i det området.
Det finns flera sätt att se var vildsvin har varit på besök. Ett givet spår är klövavtryck. Vildsvinets klövar är nästan runda. Det sägs att man kan räkna ut ungefär hur mycket grisen väger om man mäter klövavtrycket. Det antal centimeter som klöven är lång kan man ta gånger tio, så får man ungefärlig vikt. Ett annat spår efter vildsvin som man kan se i skogen är att de kliar sig mot träd. Då hittar man ofta hårstrån. Vildsvinen har kluvna toppar i sina hårstrån och det gör att det är lätt att skilja dem från till exempel älgens hårstrån.
Vildsvinen äter gärna rötter från till exempel kvickrot och de älskar potatis. Men hittar de ett kadaver så äter de köttet där också. Även ägg och fågelungar kan slinka ner. De äter det mesta men en stor del är vegetabilier. Vildsvin kan ställa till stora skador i en potatisåker. De kör ner trynet i ena änden av såraden och går en bra bit ut i åkern.
I skogen nära Halla finns en åtel med utfodring till vildsvin. Strax intill står ett jakttorn med tygskynken som utgör ett bra gömsle. Här finns gott om spår av vildsvin.
Antalet vildsvin har ökat stadigt i hela södra Sverige och de blir fler och fler även i Värmland. För 6-7 000 år sedan fanns vildsvinen från söder och norrut till Uppland. Men under 1700-talet utrotades de och det var inte förrän 1940 som de kom tillbaka. Men då hölls de från början i hägn. Några rymde ur hägnet och andra blev illegalt utplanterade och så småningom fanns det cirka hundra frilevande vildsvin strax söder om Stockholm. Efter tio år hade antalet flerdubblats och blivit runt 500. Sedan dess har utvecklingen bara gått framåt och idag räknar man med att det finns ungefär 150 000 vildsvin.
Det fanns ett tidigare riksdagsbeslut som sa att vildsvinen inte var önskvärda i Sverige, men det revs upp och i stället beslutade riksdagen att vildsvinen är en del i den svenska faunan. Det finns gott om vildsvin i södra Sverige ända till Dalälven som ses som en nordlig gräns. Gunnar Jansson som är forskare och docent i viltekologi vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, citeras i en artikel på slu. se. Han säger att vildsvinsstammen har en tillväxt på 30 procent per år och att de orsakar skador som kostar samhället miljontals kronor i ersättningar. Att vildsvinen har ökat i antal på ganska kort tid har fört med sig att de märks mer. Det blir fler trafikolyckor där de är inblandade och många tidningar rapporterar om förstörda fotbollsplaner, golfbanor och människors möten med vildsvin.
I Forshaga finns flera exempel på vad vildsvin kan ställa till med. I Dömle fick golfklubben reparera golfbanan efter att svinen bökat upp den och förstört. Det finns även exempel på familjer som fått gräsmatta uppbökad. I Naturvårdsverkets förvaltningsplan för vildsvin från 2013 nämns ett nationellt mål ”att få till stånd en livskraftig, frisk och kontrollerad population av vildsvin, anpassad till regionala och lokala förutsättningar.” Där står även att situationen är okontrollerad och att det akuta målet är att minska antalet vildsvin för att minska de skador som de ställer till. Även trafikolyckorna där vildsvin är inblandade ökar.
Att hålla koll på vildsvinen är markägarnas, arrendatorernas och jägarnas ansvar. Vuxna vildsvin får jagas från 16 april till och med 15 februari och årsungar får jagas året runt. Det finns inga begränsningar i antalet djur som får skjutas under jakttiden. Det är bara suggor med kultingar som är fredade. För att jaga vildsvin krävs att jägaren är utrustad med ett kulgevär som är avsett för patroner i klass 1. Det går även bra att använda ett enkelpipigt hagelgevär som laddats med en kula. Men det får bara den jägare göra som är behörig att använda kulgevär avsett för patroner klass 1.
Text: Cicci Wik
Texten har publicerats i Värmlandsbygden tidigare.
Bli först med att kommentera