Ute var novemberkvällen mörk och höstkall men inne på Lärcenter var stämningen varm. Värmlands Idrottshistoriska Sällskap, Forshaga IF och Forshaga Kommun hade bjudit in till ett minnescafé för att hedra Nisse Nilsson, hockeylegenden som gick bort i somras. Över 250 personer hade bänkat sig inne på Lärcenter för att se bilder och höra vänner och lagkamrater minnas honom.
Nisse Nilsson blev ”Dubbelnisse” med hela svenska folket under sin aktiva tid som hockeyspelare. Han växte upp i Forshaga och började spela med Forshaga IF. Under sin karriär blev han en känd målgörare som med lätthet kunde dribbla bort motståndarlagets spelare för att sedan enkelt skjuta pucken i mål i lugn och ro. Mest känd blev han kanske under en match i Colorado Springs, VM 1962, när Nisse Nilsson gjorde 5-3 mot Kanada då Hyland refererade;
– Å pucken gliiiiiiiider in i mål!
Värmlands Idrottshistoriska Sällskap har 1 300 medlemmar. I föreningens verksamhet ingår att anordna idrottshistoriska caféer som detta om Nisse Nilsson. Det gör de gärna i samarbete med lämpliga samarbetspartners och väldigt gärna på mindre orter.
– Våra viktigaste uppgifter är att bevara och levandegöra den värmländska idrottshistorien. Det gör vi bland annat på det här sättet, sa Jan Hagstrand som är vice ordförande i föreningen. Kvällen till ära var han iklädd Forshaga IFs matchtröja från 1957.
Inne på Lärcenter utmed väggen mot biblioteket finns glasmontrar som är till för utställningar. Där var Nisses hockeyutrustning, pokaler, tidningsklipp, utmärkelser och annat placerat. Kvällen började med att kommunalrådet Per Lawén höll ett invigningstal. Han började med att säga att han kan se det hus som Nisse Nilsson växte upp i om han tittar ut genom ett fönster hemma hos sig.
– Där ser jag den stuga där Nisse bodde. Å då tänker jag att där har världens bästa hockeyspelare bott och det är fantastiskt. Jag ser den inte från mitt fönster, men ungefär hundra meter längre bort ligger Ankdammen. Där lärde han sig åka skridskor. När jag var liten pojk i Forshaga då var hockeyn det största som fanns. En gång var på en ”All-star-match” och jag fick gå in i omklädningsrummet. Där satt de allihop, Adrian, Sterner och Nisse, och jag fick deras autografer. Det påverkade oss Forshaga-ungar. Vi fick känna att vi var del i något jättestort. Profiler som Nisse visar att med talang, envishet och träning så kan man förflytta berg, sa han.
Sedan var det dags för Nisses fru, Rigmor, att inviga utställningen genom att klippa ett blågult band. Den kommer att finnas kvar på Lärcenter till och med den 31 januari.
Kvällens konferencier och berättarröst tillhörde Ingvar Börjesson, ledamot i Värmlands Idrottshistoriska Sällskaps styrelse och engagerad i Forshaga IF. Han hälsade alla välkomna och riktade ett särskilt tack till Nisse Nilssons familj, Rigmor med döttrar och barnbarn.
– Ni är de absolut största hedersgästerna man kan ha en sådan här kväll, sa han.
Flera inbjudna hade fått avböja av olika anledningar. Flera är till åren komna och har svårt att resa långt. Men på en bänk längst fram satt tre äldre män.
– Ja här sitter till exempel en man som har tagit VM-guld, OS-silver och som är invald i svenska internationella ”Hall of fame”. Han var en av Europas och Sveriges första NHL-spelare och en av världens bästa hockeyspelare, Ulf Sterner. Bredvid honom sitter den i mitt tycke mest betydelsefulla ledaren i Forshaga IF under 50- och 60-talet. Han har varit chef på Värmlands Ishockeyförbund i nästan 20 år och han var med och både upptäckte och ishockeyfostrade Nisse Nilsson och Ulf Sterner. Jan Ericsson. Nästa person har spelat tio säsonger för Forshaga IF under 50- och 60-talet och han spelade även för Göteborgslaget GAIS. Allsvenskt både i ishockey och i fotboll. Han har även spelat ishockey ihop med Nisse Nilsson och Ulf Sterner. Rolf Berglund.
Under kvällen visades bilder på en stor filmduk och berättelserna blev många om Nisse, om matcher, om skador och om både hockey och fotboll. Från Leksand kom en hälsning inspelad på film där Christer Abrahamsson och Dan Söderström berättade om åren i laget tillsammans med Nisse. Under åren i Dalarna vann Nisse SM-guld tillsammans med Leksands IF.
Intrycket som alla bilder och berättelser gav om Nisse Nilsson var att han var en lågmäld personlighet som nog egentligen inte ville ha så mycket väsen kring sin person. På samma gång var han en go lagkamrat både på fotbollsplan och i hockeyrinken. Han förenade sportslighet med elegans och glimten i ögat.
Text och bild: Cicci Wik
Bli först med att kommentera