Rytmisk gymnastik i Olsäter

I Olsäterskolans sporthall finns ett gäng riktigt duktiga tjejer som tränar rytmisk gymnastik. Nyligen var de med och tävlade och det gick riktigt bra. Lena Isaksen bor i Edeby och nyligen fick hon ta emot Forshaga Kommuns ungdomsledarstipendie för sitt arbete med träningen.

Lena höll själv på med rytmisk gymnastik som ung.
– När mina egna barn kom upp i skolåldern så startade vi rytmisk gymnastik i Olsäters Sportklubbs regi. Det är rätt många år sedan nu. Jag tror att vi startade 2004 och sedan dess har vi tränat en gång i veckan. Vi har tävlat på distriktsnivå och vi har varit med på region- och på Svealandstävlingar. Just nu är det 20 tjejer som tränar i Olsäter. Hälften är lågstadietjejer och den andra hälften går i mellan- och högstadiet, säger hon.

De äldre tjejerna tävlade på riksnivå för första gången under hösten 2017. Domarna, som har dömt tjejerna under tävlingar tidigare, sa till Lena att de tyckte att de var mogna att tävla på riksnivå.
– Ja, det finns en riksserie som har sett lite olika ut. Förra året startade de med fyra tävlingar per år. Vi var med på den fjärde deltävlingen i Stockholm. Det gick väldigt bra. I år hoppade vi över den första som var strax efter jul, men den andra åkte vi till och det gick också väldigt bra, säger Lena.

I rytmisk gymnastik tävlar man med ett program till musik. Programmet består av olika övningar. Det finns fem olika handredskap: boll, tunnband som ser ut som en rockring, rep, käglor och band i textil. Övningarna kräver flexibilitet, styrka, balans, spänst och koordination. Det ingår hopp, piruetter, balans- och flexövningar. Det gäller att fokusera både på redskapet, svårigheterna och takten till musiken och utstrålning är väldigt viktigt. Hela framträdandet poängbedöms av domare. Tävlar gör man individuellt och i trupp.
– På senare år har de börjat med duo också, då tävlar man två och två, säger Lena.

Det var en trupp med sex tjejer ur den äldsta gruppen i Olsäter som var med och tävlade i Stockholm. Det är fem i varje trupp som tävlar och en som är reserv.
– Man gör två försök i varje tävling. Först tävlar fem och sedan byter vi ut en så att reserven också får vara med. I trupp tävlar man i olika åldersklasser, ungdomsklass är i princip mellanstadiet och junior är i princip högstadiet och senior är typ gymnasiet. Man byter åldersklass vid nyår så förra året var den här truppen ungdomstrupp och nu har de blivit juniorer. Vi var med i något som kallas öppna klassen. Där spelar det ingen roll vilken ålder man är i, man tränar på att tävla där helt enkelt. I vanliga fall får man poäng för utförande, svårighet och teknik men i öppna klassen börjar man med tio poäng i utförande och så får man minuspoäng för det man inte klarar. På teknik börjar man på noll och så får man poäng för de svårigheter man klarar. Vitsen med öppen klass är egentligen att tävla och få godkänt av domarna, kan man säga och det fick vi.

Av de sex tjejerna som var med så tävlade fyra i duo när de var i Stockholm.
– Hanna och Emilia tävlade i en duo och Saga och Nova tävlade i en annan duo. På förra tävlingen, rikstävling fyra, så var det bara Hanna och Emilia som var med. Då var de helt inställda på att komma sist av alla. Det var delvis juniorlandslagsnivå på de andra. Men av sex anmälda duos blev de trea. Den här gången, i januari, hade Hanna och Emilia en lite dålig dag så de kom sexa av de sex duos som var anmälda. Men Saga och Nova ledde efter första försöket, det var väldigt överraskande. De blev tvåa sedan totalt. Den duo som blev etta får representera Sverige på Nordiska mästerskapen, säger Lena.

I Olsäterskolan har Lenas tjejer ganska stor möjlighet att bestämma själva när de vill träna. Det är inte så mycket andra aktiviteter.
– Det är ju bra. Men det är en väldigt liten hall. Egentligen görs programmen på en matta som man rullar ut. Den ska vara 13×13 meter. Det brukar vara fyra rullar som rullas ut för att få en hel matta. Vi har en sådan rulle i Olsätserskolan som är fyra meter bred. För att få ordna tävlingar nationellt ska det vara åtta meters takhöjd. Jag tror att det är runt tre eller tre och en halv i Olsäterskolan. Om man kastar redskapet högt så hinner man göra fler saker medan det är i luften. Vi har lite andra förutsättningar när vi tränar. Men ibland har vi möjlighet att få komma in i Dejeskolans sporthall också. Där har vi fått låna en hel matta med fyra rullar från Hagfors gymnastikförening. Takhöjden är nog sex meter där, men det räcker för oss, säger Lena.

Nästa tävling på regionnivå blir i Lindesberg i slutet av maj och dit har tjejerna från Olsäter tänkt åka.
– Då får de som var med på den senaste tävlingen åka med, men även ytterligare en trupp som kan tävla med de yngre, säger Lena.

Text: Cicci Wik
Bild: Emelie Isaksen