”Torp och Torpminnen i Forshagabygd”

I slutet av 70-talet påbörjades en studiecirkel med uppgift att inventera gamla torp i trakten kring Forshaga. Slutresultatet blev ett digert material med cirka 120 namngivna torp och andra boställen. Det insamlade materialet finns i en bok som fick titeln ”Torp och Torpminnen i Forshagabygd” som kom ut 1989.

I början av april i år arrangerade Forshaga Hembygdsförening en bildvisning i Forshaga Hembygdsgård. Där visades en del bilder från torpinventeringen upp. Det var fullsatt på logen i Hembygdsgården den här söndagen. Det är tydligt att traktens historia engagerar när så många väljer att komma för att se och lyssna. Förutom bilder från torpinventeringen visades även flera Forshagafotografers bilder. Bland dem fanns både trafikolyckor, brudpar och olika miljöer som inte längre finns kvar. Bland annat låg det ett litet tjärn där parkeringen är nu intill Folkets Hus.

När det gäller torpinventeringar så har sådana gjorts runt om i Sverige på flera platser. Det finns ett stort intresse bland hembygdsföreningar och släktforskningsföreningar att bevara kunskap om äldre torp. För ett par år sedan, 2015, kom en bok ut i ämnet som fick titeln ”En liten bok om torp, torpare och torpinventeringar”. Det är en studiehandledning för den som vill sätta igång med att inventera torp och stugor. Den innehåller ett längre avsnitt om hur man genomför och presenterar en torpinventering, skrivet av Kjell Andersson och Per Clemensson. Dessa båda är författare till en rad populära böcker om släkt- och hembygdsforskning.

Idag tänker vi på sommarlov, smultron och en röd liten stuga med vita knutar när vi hör ordet torp. Men förr i tiden var torparlivet ett hårt liv. Det handlade ofta om hårt arbete, fattigdom och dagsverken för att klara livets nödtorft. När studiecirkeln började sitt arbete förstod deltagarna snart att det skulle bli ett stort jobb och att det skulle ta tid. De insåg att om de hade börjat inventeringen ytterligare 20 år tidigare, redan på slutet av 50-talet, så hade det funnits personer kvar i livet som hade kunnat berätta mycket mer. Både om var torpen hade funnits och om vilka som bott där. Ofta fick de små husen förfalla när de som bott där hade försvunnit. Många torplämningar har aldrig dokumenterats och de människor som bodde där har heller inte alltid blivit mantalsskrivna. I den sammanställning som studiecirkeln gjorde har man bland annat sökt efter uppgifter i många gamla dokument och arkiv. Bland annat i domböcker, husförhörslängder, födelse- och dopböcker, lagfartsprotokoll och mantalslängder för att nämna några av de källor som har använts.

Begreppet torp förekommer redan på 12- 1300-talen i de gamla landskapslagarna. På 1500-talet användes ordet när det handlade om en liten ”jordlägenhet” som ändå var stor nog att betala skatt till kronan. På slutet av 1600-talet blev den som hade en större egendom tvungen att tillhandahålla soldattorp för indelta soldater och på 1800-talet var den som bodde i ett torp ofta arbetare i lantbruket. När industrin började växa i slutet av 1800-talet växte också behovet av arbetskraft och många torpare började som industriarbetare i stället. År 1850 fanns det ungefär 100 000 torpare i hela Sverige. Men 1910 var det bara 57 000 kvar och på 1930-talet fanns cirka 20 000 kvar. 1943 förbjöds dagsverkearbete och när det skedde så försvann egentligen begreppet torpare.

I den inventering som gjorts i trakten kring Forshaga har studiecirkeln inte enbart hållit sig till begreppet torp. Bland annat har så kallade backstugor, jordkojor och undantagsstugor också inventerats. Varje plats som har undersökts har studerats på både nyare och äldre kartor. En del kunskaper hade studiecirkelns medlemmar om de olika platserna och annat har de tagit reda på genom att göra intervjuer med personer som haft mer att berätta.

Boken ”Torp och Torpminnen i Forshagabygd” gavs ut i nyupplaga 2000. Men den såldes snart slut och nu finns det planer på att ge ut den i en ny upplaga. Då kommer platserna där torpen låg att få koordinater så att det enkelt går att hitta dem med hjälp av en modern mobiltelefon. När den nya upplagan kommer får framtiden utvisa.

Text och bild: Cicci Wik