Hur många älgar, rådjur och hjortar vi kommer att ha i framtiden påverkas av flera faktorer. Jakt, hur marken används och hur stora klimatförändringar är några av de faktorer som påverkar.
Fredrik Widemo är forskare och lektor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Där arbetar han vid institutionen för vilt, fisk och miljö. Han är även forskningsansvarig hos Svenska Jägarförbundet.
– Jag arbetar främst med naturvårdsfrågor och samverkan mellan viltförvaltning och andra former av markanvändning, men hanterar även frågor som rör praktisk viltvård. Jag har en bakgrund som biolog och forskare inom ekologi och naturvårdsbiologi och jag är docent i zooekologi sedan 1999. I oktober föreläste han på ett seminarie i Dömle med fokus på framtidens viltförvaltning.
Historiskt var det Gustav lll som gav allmogen jakträtt år 1789. En teori om varför han valde att göra så handlar om att jakten skulle hålla folket sysselsatta. På den tiden var det oroligt med revolution i Frankrike till exempel. Men i Sverige höll sig allmogen lugn, de hade fullt upp med jakt. Det verkar ha varit en bra metod som fungerade för Gustav lll. Men för de vilda djuren blev det katastrof.
– Det ledde till att älg, kronhjort och rådjur i princip utrotades inom några få decennier. Under 1800-talet hade vi extremt låga stammar. De fanns kvar rådjur och kronhjort bara på några enstaka fastigheter i Skåne. Älg fanns förmodligen i Värmland och norrut, några hundra individer. Skogsrenen och bävern utrotades helt, säger Fredrik.
1939 fick Svenska Jägarförbundet uppdraget att övervaka viltstammarnas utveckling. I ett diagram visar Fredrik hur klövviltstammarnas utveckling såg ut under 1900-talet med start 1939.
– I början hade vi inte särskilt många individer. Men sedan sköt det iväg. På 80-talet hade vi en älgexplosion och sedan en rådjursexplosion på 90-talet. Det var en effekt av en framgångsrik förvaltning. Varför blev det så här? Vi har fortfarande en del efterdyningar av den här utvecklingen. För hundra år sedan hade vi fyra till fem miljoner tamboskap som i huvudsak betade i skogen på sommaren och inget klövvilt alls. I dag har vi en miljon klövvilt som betar i skogen i stället året runt. Tamboskapen åt massor med mat som nu finns till klövviltet. Älgförvaltningen ändrades också. Länge var det förbjudet att skjuta kalvar, däremot fick man skjuta kor. För oss känns det helt obegripligt. Men under 50-, 60- och 70-talet sänktes uttaget av kor, det vill säga de reproduktiva hondjuren sparades samtidigt som det blev mer mat i skogen och det kompenserades inte med att skjuta mer älg. Det gjorde att älgstammen stack iväg.
Idag regleras viltstammarna med jakt. Men det finns även andra faktorer som påverkar hur stora de blir. Markanvändning är en sådan faktor och den styr indirekt.
– Det har varit en intensiv markanvändning under 1900-talet och det har vi fortfarande. Tidigare hade vi mer variation i landskapet. Vi hade mer buskmarker, både i skogsbryn och inne i skogen. Det innebar att maten var mer utspridd. Idag har vi maten där vi inte vill ha klövviltet, inne i skogen, på föryngringsytorna. Det påverkar förutsättningarna för viltet eftersom det påverkar konkurrensen om maten. Det påverkar var skadorna uppstår och hur stora de blir. En annan faktor som har blivit väldigt aktuell i år är klimatet. Forskningen har tittat en hel del på det här för många djurarter. Det finns tydliga effekter hos fåglar till exempel. Men det finns även en del forskningsresultat som gäller klövvilt. En del är svenskt men framför allt nordamerikanskt.
Ett år som 2015, då sommaren var relativt kall och det regnade mycket, blev ett bättre år i älgperspektiv än 2016 då sommaren var varmare. En kall och regnig sommar blir det mer näring i betet än det blir om det är varmt och soligt. Om det blir över 20 grader varmt så behöver älgar lägga mer energi på att reglera kroppstemperaturen än när det är svalare.
– Är det för varmt kostar det för mycket för älgarna att vara ute och röra på sig. Då vill de helst ligga där det är fuktigt och blött för att reglera kroppstemperaturen. En varm sommar blir en ond spiral. Näringsinnehållet blir sämre i maten och älgarna får mindre tid att leta efter mat. Detta gäller alla klövvilt men framför allt älgen som är sämst anpassad till värmen. Följden blir att det föds färre kalvar varma, torra år och de som föds får svårare att överleva. De kalvar som ändå överlever blir mindre och har sämre hälsa. Ofta kommer den här effekten året efter en varm sommar, säger Fredrik.
Klimatförändringar har även betydelse för populationernas utbredning. I en nordamerikansk studie har det visat sig att älgen har förflyttat sig allt mer norrut. Det beror på att det numera växer buskar långt norrut, vilket det inte gjorde tidigare. Klimatet har blivit varmare och växtligheten har förändrats så att den passar älgen. Samtidigt har det blivit varmare söderut och där minskar älgarna i antal.
– De har fortsatt att bli fler allt längre norrut. Till slut blir det stopp men det fortsätter att bli varmare och varmare.
Sommaren 2018 blev rekordvarm, ett par tre grader varmare än normalt, och det var extremt lite nederbörd. Stora delar av landet hade 25-50 procent av normal nederbörd.
– Det här är det mest extrema året vi någonsin har haft, det har ni säkert hört i medierna upprepade gånger. Redan tidigare hade vi tydliga effekter av värmen.
Under älgjakten rapporterar jägarna hur många älgar de ser. I år visar det sig att färre kalvar har setts till. Förmodligen har många av de som fötts i år inte fått tillräckligt med mjölk och har troligen svultit ihjäl.
– Vi ser också en långsiktig trend. Vi snackar alltså inte bara om ett varmt år. Det är förmodligen en klimateffekt som man även har sett för flera andra arter också, säger Fredrik.
Text: Cicci Wik
Bli först med att kommentera