Söndagen den 3 februari var det konsert i Hvilan med Piroska Rácz och Marta Sypkens från Nederländerna. Det var valda stycken av Mozart och Haydn som framfördes på fiol och piano. IOGT-NTO höll i arrangemanget och det var gratis men den som ville kunde betala frivillig entré som oavkortat gick till Röda Korset.
Ett trettiotal åhörare samlades i Hvilan som är ett av Forshagas äldsta hus. Det ligger där Europavägen möter Bruksgatan. Huset är IOGT-NTOs föreningslokal men under veckorna brukar det vara många olika aktiviteter där. Bland annat är det folkdans, teater och scoutverksamhet. Troligen byggdes det någon gång mellan 1860 och 1865. För länge sedan fanns Forshagas första skola i huset. Detta enligt en bok av lokalhistorikern Willy Håkansson som skrivit och dokumenterat mycket om Forshaga genom åren.
Denna soliga söndagseftermiddag var det några minusgrader ute och ett upp emot halvmetern högt snötäcke bäddade in samhället. Men inne i stugvärmen i Hvilan var det varmt och inbjudande. Där möttes besökarna av den hemtrevliga doften av kaffe. I den stora salen, som en gång var skolsal, stod tre långbord dukade med kaffekoppar. På borden låg IOGT-NTOs programblad strategiskt utplacerade. Solens strålar fick fri lejd in genom flera av fönstren så några lampor behövdes inte i det flödande ljuset. Vid väggen som vätter ut mot Europavägen stod ett piano och intill detta ett notställ med notblad uppställda.
När klockan närmade sig 15 tog Gun Ericsson mikrofonen och hälsade alla välkomna. Sedan presenterade hon de båda musikerna.
– Det är jätteroligt att ha dem här. Piroska är professionell violinist. Marta är också proffsig musiker. Hon har alltid spelat piano men är jurist. Musiken som de ska spela, av Mozart och Haydn, har de valt för att det är glada stycken, sa hon.
Intill pianot satt Piroskas hund som snällt lade sig ner när hennes matte började spela. Piroska bor i Ransbyn, mellan Ransäter och Munkfors vintertid. Sommartid bor hon ”hemma” i Amsterdam. Hon pratar svenska med en liten brytning. Marta är hennes väninna och hon kan inte prata svenska allls. Hon bor i Amsterdam året runt och är på besök i Sverige hos Piroska.
– Vi börjar med ett litet stycke av Felix Mendelssohn. Det gör vi som uppvärmning. Så gör man inom fitness också, sa Piroska.
Därefter följde några glada stycken av Mozart och Haydn innan det blev kaffepaus. Flera i publiken satt med slutna ögon och lyssnade medan stråken flög över fiolens strängar och fingrar dansade över pianots tangenter. Musiken gjorde sig fint i den gamla skolsalen med solens strålar som föll in genom de spröjsade fönstren.
Det blev en fin eftermiddag med hembakt till kaffet och en speciell kaka med holländskt ursprung. Det var en kaka som var mörkbrun till färgen, med två runda rånliknande yttersidor och en tunn kolaliknande fyllning.
– Ett tips är att den kan läggas över kaffekoppen så att den blir lite varm, så gör man i Nederländerna, sa Gun Ericsson.
När andra halvan av konserten började dra sig mot sitt slut sa Piroska att hon hade en överraskning till Tore Eklund som är aktiv i IOGT-NTO och en vän till henne.
– Han har gjort mycket för mig. Det är han som har arrangerat den här konserten och han har även hjälpt mig med min svenska. Vi blev vänner för ett år sedan nu. Tore tycker mycket om musik också. Han har en väldigt speciell fiol som jag har fått spela på, det är en stor ära för mig. Nu undrar jag om Tore vill berätta om den här fiolen för oss, sa hon.
– Det var i slutet av 1940-talet som jag hittade en låda på vinden. Det såg ut att vara delar av en fiol. Det visade sig att det var min morfars gamla fiol. Jag plockade ihop den så gott jag kunde. Jag är ju amatör, jag har inga egentliga kunskaper i hur man gör men jag plockade i alla fall ihop den. Den var sprucken i botten, det är den nu också. Men Piroska har lyckats få den att låta och jag tycker att den låter bra, sa Tore.
Konserten avslutades sedan med att Piroska, kompad av Marta på pianot, framförde ”Du gamla du fria” på Tores morfars fiol och Tore hade rätt, den lät riktigt bra.
Bli först med att kommentera