Den här söndagen virvlade höstlöven i luften innan de landade på marken. Himlen var grå och vinden samlade ihop löven i stora sjok utanför Gamla Kraftstationen. Det var inte så många besökare kvar den sista timmen innan stängningsdags. Innanför entrén möttes de av både krigshjältar, politiker, filmstjärnor porträtterade och inramade i storformat. Modellerna på bilderna är inga duvungar, det är inga mindre än medlemmar i Glada Hudik-teatern och utställningen heter Ikoner – en utställning om att få finnas.
Utställningen består av 21 stora foton som är mycket uttrycksfulla. De gör verkligen ett storslaget intryck. Det är nog ingen som får se dem som förblir oberörd. Att få finnas är kärnan i utställningens budskap. Det brukar sägas att det går att bedöma ett samhälles nivå av kultivering genom hur man behandlar sina mest utsatta, det vill säga dömda och de som är handikappade. Vi människor är flockvarelser och att inte få vara en del av gemenskapen med andra är något av en mardröm för oss. Tidigare bodde många med Downs syndrom på institution. De har inte fått vara med ute i samhället. I stället har de gömts undan.
– Genom Glada Hudik-teaterns arbete har nu även denna grupp fått ta plats på scenen, skriver Gamla Kraftstationen i sitt programblad.
Ja det har de verkligen. Glada Hudik-teatern har blivit riksbekanta både genom tv och på filmduken men det började egentligen med att Pär Johansson, verksamhetsledare, fick jobb på det kommunala dagcentret i Hudiksvall. Han blev upprörd när han såg att de funktionshindrade fick gå kurs i hur man knyter skor. Han tyckte att de borde få möjlighet att använda sin kreativitet till något vettigare. Sagt och gjort. Han såg till att de fick skor med kardborrband och så började de spela teater i stället. På den vägen är det. Den första teaterföreställningen sattes upp 1996 och sedan dess har det blivit flera produktioner. Bland annat filmer som visats på bio.
På Gamla Kraftstationen hade utställningen premiär den 5 september. Där finns den kvar fram till 1 november. Linn Sönstebö Mossberg som är verksamhetsledare på Gamla Kraftstationen är väldigt stolt över att få ha just den här utställningen på plats i Deje. Hon tycker att den är en mycket viktig utställning som alla borde se.
– Underrubriken, att få finnas, är mycket viktigt säger hon.
Just i år har utställningen visats på två andra platser i Sverige förutom Deje och den har turnerat runt under några år fram till i år. Det är Fotografiska museet i Stockholm som har tagit fram den i samarbete med Glada Hudik-teatern. Urpremiären var den 21 mars 2016. Ett datum som utnämnts till ”Down Syndrome Day”.
– ”Ikoner” har turnerat till många städer och orter i Sverige. Vi överdriver inte när vi säger att responsen på alla platser där den visats har varit helt fantastisk, skriver Glada Hudikteatern på sin hemsida.
Siffran 21 kommer igen både i antalet fotomodeller och i valet av datum för ”Down Syndrome Day”. Detta är ingen tillfällighet. Det är för att det finns en avvikelse vid just komosompar 21 hos den som har Downs syndrom.
I januari i år hade Glada Hudik-teaterns dokumentär, Catwalk, biopremiär. Den handlar om Emma Örtlund som får följa med Glada Hudik-teatern till New York. Där skapar de en modevisning av sällan skådat slag. Budskapet som filmen vill förmedla handlar om att alla är lika mycket värda och att alla har rätt att drömma, att alla har förmågor värda att ta till vara.
Överallt påminns besökarna om att hålla avstånd och det finns handsprit utplacerat. Alla som kommer måste först besöka receptionen, inte bara de som behöver lösa entréavgift utan även de som har säsongskort. Trots att corona har gjort att årets säsong inte blev sig riktigt lik har det ändå kommit mellan 300 och 500 besökare varje dag under högsäsongen. Det har även funnits något som fått namnet 70-plus-morgon. Då får 10–12 personer först en presentation av verksamheten på Gamla Kraftstationen. Sedan får de ha hela anläggningen för sig själva i två timmar innan allmänheten får komma in.
Foto: Cicci Wik
Bli först med att kommentera