Varje år när hösten övergår i vinter och termometern börjar närma sig nollan leker ”seklingen” i sjön Visten. Allra bäst är det om snön hänger i luften också. Då passar Vistens Notdragarförening på att fånga de små fiskarna med not. När den vevats in till stranden ligger förhoppningsvis massor av sprattlande silverfärgade små fiskar. Det är en gammal tradition att dra not i Visten, människorna som bott runt sjön har gjort det i flera hundra år.
Traditionen lever kvar än i våra tider och det är Vistens Notdragarförenings förtjänst. De arrangerar seklingfiske på Västbynäset varje år när temperaturen och vädret är rätt. Då fortsätter de förfädernas tradition att dra iland de små fiskarna och räkna in dem innan några av dem steks över öppen eld.
Vistens Notdragarförening bildades i början av 2000-talet då de fick ett startbidrag från Länsstyrelsen. Föreningens syfte är att arbeta för att bevara traditionen och kunskapen om notdragning vid Visten. Visionen är att hela regionen ska känna till den som en del i det kulturarv som finns i bygden kring sjön. Lars Emilson är en av eldsjälarna i Notdragarföreningen. Han har arbetat med fiske som anställd i Forshaga kommun innan han blev pensionär och han bor inte så långt från Västbynäset. Numera uppdaterar han föreningens Facebooksida, som heter Seklingfiskarnas vänner, när det börjar närma sig för fisket. De senaste veckorna har förberedelserna inför årets fiske börjat.
– Nu är notkastet redo för fiske, vassen slagen och stranden röjd. Kojan nysopad och el är dragen. Det som är kvar är coronasäkring av området men vi får kontakta smittsskyddsläkare i morgon, skrev Lars Emilsson den 8 november.
Den 10 november rapporterar han igen. Denna gång att fisken har börjat närma sig grundare vatten inför leken. Det har han fått veta från fiskare på andra sidan Visten, i Humletorp. Det är inte bara på Västbynäset som det brukar bli notdragning vid den här tiden på året i nutiden. Det har även fiskats sekling i många år på andra sidan Visten, i Humletorp.
Tidigare år arrangerade Vistens Notdragarförening ”Seklingnatta” i samband med att Forshaga kommun anordnade ett kulturevent i Deje. Det är en lång slingrig, bitvis ganska lerig väg från riksväg 62 och ut till platsen där fisket brukar ske. Vid vägens ände finns en vändplats och där är det även parkeringsplats. Det brukar finnas en öppen eld där föreningens medlemmar brukar steka fisken och där brukar det även hänga en kanna kaffe för den som vill ha. Intill sjökanten finns en anordning med en handdriven vev i vardera änden. Den används för att veva in noten.
Men först måste den ut i sjön, ungefär 150 meter från stranden brukar den läggas i. Där får den ligga där ett tag innan den sakta vevas in mot land. Noten består av ett långt nät som går att likna vid en trål. Den blir till en stor håv på mitten när den vevas in. I nedre delen av noten sitter som traditionen bjuder, kohorn som tynger ner den mot sjöbotten. Hornen fungerar som medar i dyn så att nätet glider lätt över botten. I den övre delen av noten sitter flöten som hjälper till att hålla den övre delen uppe så att en bred öppning bildas. Där fångas fisken in.
När noten börjar närma sig land får tre karlar stövla ut i det novemberkalla vattnet. Två av dem får hålla och dra i varsin ände av nätet. Den tredje ställer sig i mitten och rör om med en påk i vattnet för att skrämma in fisken till notens mitt. När fisken kommit upp på land samlas den i en trälår och räknas. Varje år vid den här tiden, sedan andra världskriget har seklingen räknats och bokförts här vid Västbynäset.
Lars Emilson säger att det finns dokumentation så långt tillbaka, från 1900-talets mitt, som visar hur fångstantalet sett ut. Det finns även fångstrapporter från längre tillbaka i tiden, men då är det kilovis och inte styckvis. 1932 sänktes sjön Visten och då slogs lekplatserna ut och fångsten minskade till bara några få. Det var därför man började räkna dem styckvis i stället för att dokumentera vikten i kilon.
Notdragning är egentligen en gammal fiskemetod som inte bara har använts några hundra år. Redan på medeltiden började bönderna fånga sekling. Förr var den en viktig del i försörjningen för bönderna i trakten. Fiskesäsongen är kort, bara cirka 14 dagar. Det är den tid fisken leker. Förr fiskades det i hela Visten men just runt Västbynäset har seklingen många fina lekplatser och där fanns många notlag.
Fotnot
Visten är Värmlands elfte största sjö. Den är näringsfattig och vattnet är klart med mycket bra vattenkvalitet. Forshaga kommun hämtar sitt vatten från sjön. Sekling är det värmländska namnet på en liten laxfisk som heter siklöja på rikssvenska och Coregonus albula på latin.
Håll koll på Seklingfiskarnas vänner, gilla dem på Facebook >>
Bli först med att kommentera