Bylgia är en flodångare som såg dagens ljus hos Göteborgs Mekaniska Verkstad år 1875 och det var Uddeholmsbolaget i Hagfors som hade beställt henne. Då var tanken att hennes arbete skulle bestå i att arbeta både som bogserbåt och pass-agerarfartyg på Klarälven. Nu ligger hon vid Lambergskajen i Karlstad, rostig och illa medfaren.
Hon ligger utmed Lambergskajen. Färgen flagnar och rosten har bitit här och där. Alldeles i närheten finns Polstjärnan, en annan ångbåt. För ungefär ett år sedan efterlystes ägaren av polisen. Då hade Bylgia hittats drivande i hamnen i Karlstad. Polisen tog hand om båten och det var de som förtöjde henne där hon ligger nu. Meningen är att ägaren ska ta hand om henne men om det inte blir så får Karlstad kommun ta över ansvaret för båtens öde.
Bylgia är ett av tre systerfartyg men var de andra två, s/s Idog och s/s Dejefors tog vägen finns det inga uppgifter om i dagsläget.
Om du som läser vet, så får du gärna kontakta Värmlandsbygden och berätta. Bylgias historia har dokumenterats och går att följa. Hon var 14 fot bred vilket motsvarar ungefär fyra meter och hon hade nio fots djupgående, ungefär 2,7 meter. Hon hade två propellrar eller så kallade tvillingpropellrar.
Detta för att kunna manövrera när det var trångt.
Med hjälp av sina båda maskiner, en styrbords- och en babordsmaskin, kunde Bylgia klara av komplicerade manövrar i älven strömmar och krökar. Där det var trångt kunde hon vända på stället eftersom den ena maskinen kunde gå framåt på samma gång som den andra gick bakåt.
Namnet Bylgia är hämtat från asarna, en av sjöguden Ägirs döttrar hette så. Det finns en hemsida som skapats av en man vid namn Mats Werner. Han bor i Stockholm idag. Hans farfarsfar hette Olof Andersson och var Bylgias första kapten.
Det jobbet hade han i 19 år, fram till sin pension. Olof växte upp på en gård på Värmlandsnäs. Men eftersom han hade en äldre bror som fick ta över gården valde Olof att bli sjökapten i stället. Sina första år i tjänst gick Bylgia turer mellan Skoghall, Karlstad och Forshaga. På nätterna och under vintertid låg hon vid Sandbäckens gård i Karlstad. Den låg nära nuvarande Scandic Klarälven och Brigadmuséet.
Förutom turerna på älven fick hon även jobba för Uddeholmsbolaget som ”flaggskepp”. Hon körde jaktlag och andra gäster på utflykter.
Efter sin tjänstgöring i nedre delen av Klarälven fortsatte Bylgia med att arbeta mellan Deje och Munkfors. Älven var den naturliga transportleden på den tiden innan järnvägen tog över. I Forshaga byggdes en kanal med slussar och i Deje påbörjades ett bygge men det slutfördes aldrig eftersom det blev billigare att bygga järnväg. När det inte blev någon kanal i Deje, fanns det behov av bogserfartyg därifrån till Munkfors. Det finns en oljemålning som August Hedin målade 1916.
På den syns Bylgia när hon förs förbi fallet i Dejefors på land. Den lilla ångbåten arbetade på sträckan Deje, Munkfors från 1882 och fram till 1904 som blev det år transporter på älven upphörde. Enligt en annons den 5 juni 1884 gick bogserbåten Bylgia sina turer måndagar, onsdagar och lördagar. Inom parantes står ”(Kanske senare alla wardagar)”. 17 maj 1900 annonseras turer ”Åtminstone tisdagar, fredagar, lördagar från Munkfors 5.20 fm, från Deje 11.25 fm”.
Ofta hade Bylgia två eller tre pråmar på släp, det var ingen resa med hög hastighet direkt. Det gick fortast från Munkfors till Deje, bara två timmar cirka. Men från Deje och till Munkfors kunde det ta runt sex timmar.
Det fanns inte så många platser för båten att lägga till på så ofta roddes en eka ut till Bylgia i stället för att möta upp och ta emot frakt och passagerare.
– När jag 1973 genom en annons i Nya Wermlandstidningen efterlyste historier och bilder kring Bylgia fick jag ett överväldigande gensvar. Det allra roligaste var att få veta att BYLGIA fortfarande fanns kvar och var i bruk, skriver Mats Werner på sin hemsida.
1917 slutade Bylgia att gå turer på älven. Hon togs upp på land där hon blev liggande fram till 1921 då hon bygdes om och blev enpropellerfartyg. Hon blev även fyra meter kortare och det blev arbete med bogsering på Vänern men även en del jobb som ”flaggskepp” för Uddeholmsbolaget igen.
Senare blev Bylgia motoriserad också. Då var det ett par i Skoghall, Erika och Sven Johansson, som ägde Bylgia. Men när Sven dog såldes båten till Kristinehamn och därefter har hon vandrat mellan olika ägare. 2005 utsattes hon för mordbrand och gick till botten. Men Bylgia togs upp igen från sitt bottenläge och blev sedan liggande vid Kannikenäsbanken i Karlstad. Där låg hon under några år från mitten av 2000-talet.
I slutet av texten om Bylgia skriver Mats; ” Hon ägs nu av en fartygsentusiast som bedriver turisttrafik med båtar på Vänern och som avser att rusta upp Bylgia om inte till originalskick så i vart fall närmare än hon är idag.”
Det verkar däremot inte ha blivit det som hände. I stället flyttades hon och har nu hamnat vid Lambergskajen. Lennart Hynynen är inspektör och kommunpolis i Karlstad.
– Vi fick fram en ägare till båten och kontaktade honom. Han berättade att han köpt båten som ett renoveringsobjekt, men han hade inte hunnit göra något med den. Efter att han bekräftat att han ägde båten så avslutade vi ärendet från polisens sida. Vad som hänt sedan har jag ingen aning om, säger han.
Så nu återstår att se vad som händer med den numera 145 år gamla damen, Bylgia.
Fotnot
Du hittar Mats Werners blogg på matswerner.blogg.se.
Bli först med att kommentera