Mattias Kareliusson arbetar som präst i Forshaga-Munkfors församling. Nu är han föräldraledig sedan i januari.
– Jag gjorde mitt första år som kyrkoherde i Forshaga-Munkfors förra året. Det var ett väldigt speciellt år. Min plan från början var att jag skulle lära känna verksamheterna inom församlingen ordentligt, men i mars 2020 beslutade jag att stänga ner det mesta av vår verksamhet, såsom gudstjänster och gruppverksamheter, säger han.
Gudstjänsterna gjordes på ett mycket annorlunda sätt.
– Vi har alternerat mellan inspelade gudstjänster och livesända. Församlingsbor och de människor vi möter har reagerat med förståelse, även om många har tyckt att det varit tråkigt att vi inte kunnat genomföra den verksamhet som vi brukar, säger Mattias.
Det har inte varit lätt att tyda hur regering och myndigheter vill att folk ska göra under pandemin och kyrkan är inget undantag. Även här har det rått en del förvirring under året som gått.
– Jag tycker det har varit svårt att veta vilken linje vi ska ha. Å ena sidan har myndigheter varit tydliga med att säga att alla måste ta sitt ansvar och göra sitt yttersta för att förhindra smittspridning. Å andra sidan har signaler kommit internt i Svenska kyrkan att vi ska fortsätta fira gudstjänster på det sätt som är möjligt. Före jul, till exempel, när smittspridningen var hög ville våra biskopar att kyrkor skulle hålla öppet och gärna vara bemannade med personal. Men i vår församling valde jag att inte ha det. Det gjorde jag av den anledningen att människor inte skulle ges möjlighet att mötas och därmed för att förhindra smittspridning, säger Mattias.
De fysiska mötesplatser som Forshaga-Munkfors församling normalt erbjuder har i stort sett varit stängda under nästan hela det år som gått sedan mars 2020 då pandemin bröt ut.
– Dock hade vi under den varma delen av året bjudit in till öppna mötesplatser utomhus och i våra kyrkor. Vi har under hela pandemin ändå erbjudit dop, vigsel och begravningsgudstjänster i den mån människor vill ha. Konfirmandgrupper och liknande har hållits i gång digitalt.
Att genomföra digitala gudstjänster kräver både teknisk kunskap och planering, något som Mattias har fått erfara.
– Det har varit en utmaning. Vi har lärt oss mycket under tiden som gått. Vi har fått en del kritik för ljudet. Det har ofta varit svårt att höra det talade ljudet. Framför allt vid de livesända gudstjänsterna. Förinspelade gudstjänster har hållit högre kvalitet både vad gäller bild och ljud. Detta eftersom vår kommunikatör har redigerat filmerna innan de har publicerats. Men egentligen skulle jag föredra livesända gudstjänster då gudstjänster sker här och nu. Det skulle kännas bättre om det finns någon eller några som är i kyrkan exakt vid det tillfället och firar gudstjänst samtidigt som publiken är med hemma, säger han.
Trots restriktionerna har församlingens medarbetare försökt varit tydliga med att de finns för den som behöver.
– Vi har tex erbjudit handlingshjälp. Det är dock inte så många använt sig av det. Men vi har hela tiden berättat att vi finns för den som behöver hjälp med något. För den som behöver prata och samtala. Vi har haft i gång en stödtelefonlinje under vardagar till präst och diakon. Men inte heller den har använts speciellt mycket. Våra diakoner och präster har arbetat på som vanligt med de kontakter de har. Vi har tre diakonitjänster i församlingen. I nuläget är de tillsatta med en diakon och två diakoniassistenter. Formen för samtal har fått ske på säkert sätt. Till exempel via telefon, eller med en promenad utomhus. I våra kyrkor har samtal också kunnat ske på ett säkert sätt, säger Mattias.
Under Mattias föräldraledighet är det Lars Olsson som håller i trådarna. Han är pensionär men just nu har han hoppat in som vikarierande kyrkoherde. Mattias ska vara ledig fram till juni 2021.
– Jag har varit präst i Svenska kyrkan i 45 år. Jag började som komminister i Älvsbacka, sedan fick jag en tjänst som kyrkoherde i Nedre och Övre Ullerud och där var jag i 22 år. Sedan blev jag kyrkoherde i Väse-Fågelvik, där jag var i 14 år. Förutom prästtjänsterna som jag har haft har jag varit mycket engagerad inom Försvarsmakten. Det har blivit fem utlandsuppdrag som bataljonspastor i Libanon, två gånger i Bosnien och två gånger i Afghanistan. Efter pensioneringen har jag gått in på flera olika tjänster. Förutom vikariatet här i Forshaga-Munkfors, har jag till exempel varit enhetschef på Karlstads stiftskansli och kyrkoherde i Grava och Kil, säger han.
Forshaga kyrka fyllde nyligen 100 år, som Värmlandsbygden skrev om i ett tidigare nummer.
– Om det inte hade varit för coronapandemin så hade vi planerat för en jubileumsvecka under vecka 11 med utställningar, kyrkogårdsvandring, konserter och en avslutande Jubileumsgudstjänst söndagen 21 mars. Nu blev allt inställt, tyvärr men vi hoppas kunna genomföra denna jubileumsvecka senare i höst.
Forshaga-Munkfors församlings hemsida >>
Bli först med att kommentera