– Mörkret orkar inte riktigt stå emot ljuset i bilden, säger John Lundqvist och pekar på ett parti på hans senaste skapelse, en stor tavla som föreställer en strid mellan slagskepp. Rök, eld, hav och några strimmor orangeröd himmel, kanske en solnedgång eller soluppgång.
John bor i Bengtsbol i Skived. Där inne är det varmt och ombonat och ur högtalarna strömmar hårdrocksmusik. I ett hörn står en stor träställning på hjul och på den hänger tavlan som John pekar på. Konstverket är inte målat på en traditionell canvasduk, det består i stället av en trasmatta. Något som har blivit ett signum för John. De kräver ganska mycket väggyta om de ska hängas upp och inne i huset, vid matplatsen hänger ett av hans verk. På den här tavlan är motivet hämtat från ett foto på John och sonen. John spelar gitarr och sonen lyssnar med lurarna på sig. Verket tar upp hela väggytan intill matplatsen. Bakom tv-n i vardagsrummet hänger ytterligare en av tavlorna på trasmatta. Den föreställer några bilar i lågt stående ljus. Men den skyms av tv och tv-bänk.
– Det blir ju så, man får bo i ett hus med högt i tak och stora rum om de ska komma till sin rätt. Men jag vill inte sälja just dessa två så då får det bli så, säger John.
Färgerna är inte tuber med acryl- eller oljefärg, det är till synes vanliga målarburkar med färg som det även går att måla trä och metall med. Nyanserna han behöver blandar han helt sonika rakt på bänken som bär spår av de färger som finns i det senaste konstverket med slagskeppen.
– Jag orkar inte gå runt med en palett och blanda färger. Det måste gå fort när jag målar. Det är helt vanlig, hederlig, målarfärg som man köper i en färgaffär, vanlig vattenbaserad Servalac, säger John.
På en bänk intill den stora tavlan står burkarna huller om buller och där finns även en burk med penslar och en datorskärm. På skärmen kan John studera foton som han tar kontinuerligt av sitt konstverk medan han målar. Han visar hur slagskeppen långsamt tagit form, och han visar hur han gjort research inför senaste verket för att ta reda på hur master och skrov såg ut på 1700-talets segelskepp.
John har målat och ritat sedan barnsben och när han var sju, åtta år målade han med skuggor, något som inte många i den åldern har kommit underfund med. Han har något svagt minne av att han hade klasskamrater som tyckte att han ritade bra. Men det var när han kom till högstadiet, på Centralskolan i Forshaga, som han fick uppmuntran.
– Ja, jag hade Ann Brüngel i teckning och det var nog hon som fick fart på mig och mitt målande. Hon och musikläraren Christer Halvarson blev mitt stöd då på högstadiet. Det hände att jag gick till teckningssalen och var med någon annan klass där också. Jag var duktig i de andra ämnena också, som historia till exempel. Men jag tyckte själv att jag inte hade tid med det.
Under tiden mellan högstadiet och fram till att John fyllde 21 hände mycket i hans liv. Föräldrarna skilde sig bland annat och han säger att han minns den tiden som bråkig. Men när han fyllt 21, i slutet på 80-talet, gick han på konstskola i Årjäng.
– Det blev nog lite mer ordning på mig åren innan Årjäng, när jag gjorde lumpen. Det var nog då mitt intresse för musik och konst kom ikapp mig igen och det var då jag sökte in på Kyrkerud i Årjäng. Det är en tvåårig utbildning, säger han.
På Kyrekruds konstskola fick John prova många olika tekniker och konstformer. Bland annat ingick både foto, kopparstick och batik. Men inget av detta fastnade han för.
– Det var rätt tråkigt, jag och min kurskamrat från Forshaga, Peter Wallgren, ville göra stora grejer i stället. Vi gjorde nog trettio tavlor ihop av plywoodskivor.
Mattorna som John målar på idag är också stora till formatet. Men det är kanske inte just storleken som lockar honom att arbeta med dem.
– Nej, det är motståndet. Man får jobba lite mer med dem. Det blir för enkelt med släta oljedukar och allt det där traditionella. Det har jag gjort i trettio år nu och jag tycker inte att det är så roligt längre. Man får en helt annan effekt när man målar på trasmattor. Ränderna som är i mattan, är viktiga i bilden. De blir som pixlar, eller som färgpunkter. Ju längre ifrån du står ju bättre blir bilden. Jag vill skapa en sorts realistisk aha-upplevelse när jag målar på mattorna, säger John.
Lördag 18 februari blir det vernissage i Karlstad i Refixas lokal som ligger mellan Stora Torget och Biblioteket och i slutet av augusti, på Lustenrundan, kommer han att ställa ut sin konst hos Sund Gård i Mölnbacka. Från och med nu kommer John att satsa mer på sitt konstnärskap. Han ligger i startgroparna med att starta företag. Vilka uppdragen kommer att bli får vi se.
Text och bild: Cicci Wik
Artikeln har tidigare publicerats i Värmlandsbygden.
Bli först med att kommentera