På ett fält intill den lilla gården nära Olsäter och Hällekil blommar det för fullt i början på augusti. Små fina, vita blommor som håller på att bli till frön. När frosten slår till senare i höst är det dags att samla in dem. Per Arne Eriksson, som alltid kallas Botte, har visioner. De vanliga sädesslagen finns det så många andra som gör bra och på hans marker passar bovetet och svedjerågen bra.
Svedjerågen kom till Sverige i samband med 1600-talets finninvandring. Då brändes marken och sedan såddes råg, därav namnet.
– Jag ska så svedjeråg på ett och ett halvt hektar nu i september och så ska det tröskas vid den här tiden nästa år. När jag har kommit så långt så har jag tänkt ta kontakt med bagerier och liknande för att höra om det finns intresse att köpa svedjerågsmjöl. Allt jag odlar är ju eko- och kravgodkänt och planen är att jag ska mala mjöl själv, säger han.
Botte är född och uppvuxen i Edeby och han har jobbat hos en jordbrukare i Nyckelby.
– Ja jag började bonnerikarriären som boddräng hos Uno och Gunnel Larsson i Näs. Mina föräldrar har aldrig haft jordbruk. De har alltid bott i Edeby. Jag har haft skogsmaskin och lastbil och jag har haft grävmaskin och det har jag än. Nu tar jag uppdrag med grävmaskinen och jag odlar spannmål.
Det röda boningshuset med vita knutar ligger precis ovanför älven en bit mot Hällekil från Olsäter. På gårdstunet finns en äldre lada och intill den står ett lastbilssläp från DHL fullt av bingar med ved i.
– Det är ett jättebra vedskjul, det är bara att ta traktorn och köra en binge ved till huset. På vintern stänger jag sidan på släpet så stänger det ute regn och snö.
Gården köpte Botte av Skogsvårdsstyrelsen 2002. Huset har han byggt ut och renoverat. På baksidan av huset, som vetter mot älven, finns numera till exempel ett fint, modernt uterum. En liten bit från utrerummet skymtar en liten havreåker.
– Där har jag svarthavre. Det är en gammal sort som ska vara bättre foder till arbetshästar. Den ger energi längre än vanlig havre. Den vanliga havren ger en energitopp medan kurvan planar ut långsammare för svarthavren. Den har en bättre sammansättning av proteiner och sådant. Jag provar med ett hektar så får vi se hur det går. Jag har tänkt äta själv också för jag inbillar mig att det är bättre att koka gröt på än det är med vanliga havregryn. Jag har två smågärden till och det ska nog bli så pass mycket att jag får tillbaka utsädet i alla fall, säger han.
Bottes plan är att provodla quinoa också och utsäde har han köpt. Nu gäller det bara att få tag i en maskin som kan så. Innan han köper in rätt maskiner själv är tanken att låna så att han får se hur det går först. Att odla lite udda grödor är en självklarhet för Botte. Vad Botte vet så finns det ingen i närheten av hans gård som till exempel odlar svarthavre.
– Jag tänker att det inte är någon idé att odla det som alla andra håller på med. Så då får jag prova något annat i stället. Här i den här trakten kan vi inte konkurrera med odlarna i Väse till exempel. Där har de mycket bättre jordar än vad vi har. Det som ger fem, sex ton där kanske ger två ton här. Det är roligare att ge sig in på nya saker. Det är många som säger att det inte går. Att det ska göras som det alltid har varit förut. Men då kommer man ingenstans, säger Botte.
Bovetet säljer Botte till Anders Nilsson som driver Wermlands Bovete på Råglanda Gård i Tidafors. Där finns allt som behövs för att ta hand om de små kärnorna och omvandla dem till gryn och mjöl.
– Bovetet trivs bra i markerna här där marken är mager och det ska växa till sig i en månad till innan det blir dags att ta ner det. Det får inte komma slagregn för då kan det lägga sig ner och det är inte bra. Om havren lägger sig så har den gått av och då reser den sig inte igen. Men den kan börja gro om. Det gör inte boveten, den försöker söka sig tillbaka uppåt igen i stället. Boveten började jag med för några år sedan, det här är tredje säsongen som jag har det. Förstå året började jag med det lilla gärdet här intill, där svarthavren är. År två hade jag 90 hektar och nu har jag 124 hektar.
På frågan om hur framtiden ser ut på den lilla gården svarar Botte att då har han det han behöver för att göra allt själv.
– Då har jag en kvarn, en tork och jag har byggt maskinhall och verkstad. Då kan jag vara inomhus och skruva. Nu ligger jag i gruset och gör sådant. I princip kan jag säga att siktet är att ha produktion på gården. Om det är rimligt eller inte, det får tiden utvisa. Jag har ingen dröm om att jag ska bli rik, men jag har en vision om att jag ska kunna leva på att odla, säger Botte.
Text och bild: Cicci Wik
Fakta
Bovete. Från början kommer bovetet från Asien och växten är släkt med rabarber. Första gången bovete omnämns i Sverige är någon gång på 1600-talet. Namnet till trots är det inget sädesslag och det är helt glutenfritt. Det fungerar bra att odla på näringsfattiga marker och det är en av få växter som binder fosfor i marken. Bovetemjöl kan ersätta vanligt mjöl i de flesta bakverk.
Quinoa, även kallad mjölmålla, är en växt som växer vilt i Sydamerika. Växtens frön är mycket näringsrika och de finns i många olika färger och storlekar. Vanligast är vit, röd och svart men det finns också blå quinoa.
Svedjeråg är en gammal spannmålssort som har ett något högre näringsinnehåll än vanlig konventionell råg.
Svarthavre har fått sitt namn efter färgen på havrekornen. Det finns vit och gul havre. Svarthavren var vanlig fram till 1950-talet, därefter har den blivit mer sällsynt.
Källor: Wermlands Bovete och Wikipedia
Artikeln har tidigare varit publicerad i Värmlandsbygden som finns att köpa hos Cvea Media AB på Storgatan 34 i Forshaga.
Bli först med att kommentera