I våras kom en förfrågan till biblioteket i Forshaga om det fanns intresse för att anordna en litteraturdag med lokala författare.
– Det tyckte vi var jätteroligt. Vi ordnar regelbundet författarbesök, både för barn och vuxna. Vi vet att det finns författare här i trakten som skriver och jobbar med berättande. Det känns verkligen roligt att få ha er här idag, sa Sara Carlsson som arbetar på biblioteket i samband med att hon hälsade alla välkomna.
I aulan på våning två på Lärcenter samlades åhörare för att lyssna. Philip Johnsson var konferencier den här efermiddagen. Han bor i Forshaga och är gift med tidigare kommunalrådet Angelica Rage. Philip började med att berätta om eftermiddagens begivenheter i stora drag. Därefter presenterade han Dejebon Bo-Göran Sondell.
– Han ska ha ett samtal med Linn Sönstebö Mossberg strax. Men visste ni att han har jobbat på biblioteket i Forshaga? Han gick dit för att fråga om det fanns jobb och det fanns det. Sedan gick han till Värmlands Folkblad och frågade om han kunde få bli lokalredaktör och det gick bra. Så småningom hamnade han på radio och i tv också, sa Philip.
Linn är aktiv i Ulleruds Teateaktörer, en förening som på ideell bas driver Gamla Kraftstationen i Deje. Bo-Göran började med att presentera henne som delaktig i den succé som detta har blivit.
– Det har varit 30 000 besökare där i år. 30 000 i Deje alltså, sa han med eftertryck vilket fick åhörarna att applådera.
– Du föddes i Karlstad och sedan flyttade du till rätt kommun när du var ett år, Forshaga. Hur började kulturintresset för dig?
– Jag har mina föräldrar att tacka för det. Pappa spelade i ett dansband och mamma lyssnade på allt som inte var dansband. Musiken är en del av mitt liv. Jag har spelat klarinett i Dejefors Musikkår i 22 år. Men nu har jag en längre paus på obestämd framtid, säger hon.
Linn lägger mycket tid på att arbeta med Gamla Kraftstationen. Men hon hinner även med att skriva poesi då och då och hon har gett ut diktsamlingar.
Ulleruds Teateraktörer bildades när Aino Trosells pjäs, ”Lusten finns, Gråten är borta” sattes upp i Deje. Man kan säga att pjäsen är en sorts ”fucking Deje”. Den handlar om landsbygdens scizofrena förhållande till storstaden och Stockholm i synnerhet. Mona på Mon, som spelades av Linn, anklagar sina föräldrar för att hon kom till världen i just Deje av alla platser.
Aino Trosell var en av författarna under dagen. Hon bodde i Skived, på Bokliden, under några år.
– Att vi hamnade där beror på att min man fick jobb i Karlstad. Vi flyttade från Göteborg, där vi bodde i lägenhet och köpte hus på Bokliden. Då hette det dagis, nu heter det förskola. Det var kö till dagis nästan överallt, men i Forshaga fick man barnomsorg snabbt. Det avgjorde sake. Vi hade bara tvåhundra meter till dagis, hur bra som helst. Där bodde vi i sex år medan barnen var små. Sedan flyttade vi till min hembygd Malung, där bodde vi i nästan 20 år. Nu är vi tillbaka i Göteborg där allting började, sa hon.
Aino är utbildad licenssvetsare och hon sökte jobb som svetsare i Karlstad.
– Jag fick jobb på en verkstad. Det är konstigt hur det var. Det var likadant när jag jobbade på varvet i Göteborg. Det var ju vanliga gubbar som jag jobbade ihop med. De hade fruar, döttrar, systrar och mammor. Men när de var på jobbet så var det som om de inte visste vad kvinnor var. De blev så osäkra och visste inte hur de skulle bete sig när kvinnor skulle jobba ihop med dem. Jag jobbade på verkstan i Karlstad i ett halvår. Jag hade börjat skriva redan i Göteborg men när jag fick ett stipendium så vågade jag släppa yrkeslivet och satsa på att skriva i stället. Jag blev krönikör i Värmlands Folkblad under vinjetten Röda Lacket och jag skrev mycket i Forshaga om Forshaga, sa hon.
Ett minne som Aino tog upp var toaletten på det gamla biblioteket som fanns innan Lärcenter. Det låg på Storgatan i byggnaden där Hundshopen och Colorama ligger nu.
– Det var förstklassigt och hade vissa faciliteter som jag inte tror att det har längre. På toa kunde man skriva romaner. Mitt framför toastolen fanns en svart tavla med vita kritor. Där kunde man sitta och skriva i timmar, sa hon.
Övriga som intog scenen under den här eftermiddagen var bland annat Sven-Ove Svensson som skrivit krönikor och som driver en blogg, sven-ove.nu. Anita Stjernlöf-Lund, berättade om sitt arbete med formgivning av böcker. Ytterligare en som deltog var Jan Gustavsson som skrivit reportage för Värmlandsbygden tidigare samt Mikael Skalstad som visade sina fina bilder på fjärilar.
Text och bild: Cicci Wik
Arrangörerna för ovanstående evenemang
var förutom Forshaga Bibliotek även:
Värmländska FörfattarSällskapet
VFS är en förening för författare och andra skribenter i syfte att stimulera och ge goda förutsättningar för att utveckla skrivander, det offentliga framträdandet och andra aktiviteter. Vi träffas regelbundet och i den stående punkten ORDVERKSTAN bjuder vi in föreläsare, diskuterar skrivande, läser texter och umgås.
Bli först med att kommentera