Prinsbesök i Dömle

En solig och ganska varm fredag i oktober fick Dömle Herrgård fint besök. Ett seminarie med fokus på framtidens viltförvaltning skulle hållas och just den här dagen var både Värmlands landshövding, Kenneth Johansson och prins Carl-Philip med bland åhörarna.

Först i programmet vid Dömle var det lunch. Därefter vandrade hela sällskapet från den stora vita herrgårdsbyggnaden ner till en mindre och lite modernare byggnad. Väl där intog alla sina platser i det lilla konferensrummet. Bland deltagarna fanns förutom prinsen och landshövdingen representanter för länsstyrelsen, Viltförvaltningsdelegationen, Jägarnas Riksförbund, SLU och flera älgförvaltningsgrupper, Stora Enso, Svenska kyrkan, Forshaga Akademien, Forshaga kommun, Skogsstyrelsen och Sveriges riksdag. Fler herrar än damer.

Länsstyrelsens länsledningskoordinator, Karin Hovdebo, hälsade alla välkomna och berättade vilka som fanns representerade.
– Vi har en hedersgäst också. Ers kungliga höghet prins Carl-Philip, vår hertig av Värmland. Vi är mycket glada över att ha prinsen här. Sedan har vi vår landshövdning, Kenneth Johansson, som har varit landshövding här i Värmland i över sex år nu. Han har också suttit med som ordförande i Viltförvaltningsdelegationen nu lika länge. Om några månader kommer du att lämna oss Värmlänningar och flytta hem igen till björnriket Dalarna. Men det är inte dags än så du får komma upp hit till mig så jag får ställa lite frågor till dig angående vilförvaltning i Värmland, sa hon.

Den första frågan som Karin ställde handlade om vilket som har varit det viktigaste under de sex åren med Viltförvaltningsdelegationen.
– I ett län som Värmland finns det förutom mycket skog och mycket djur även mycket engagemang och det gör arbetet extra spännande. Det är fyra saker som jag tänker på. Det första är den nya älgförvaltningen som sattes ordentligt 2012. Det handlar om att organisera på ett annat sätt, att föra ner besluten närmare berörda. Det har varit viktigt och jag tycker att det har gått bra.
Det andra var en period då vi ifrån Värmland ledde mellersta rovdjursförvaltningsområdet. Det handlar om åtta, nio län som jobbar ihop. Vi delade på ordförandeskapet och vi hade hand om det i två år. Vi följde upp och satte frågor om miniminivåer och annat. Jag tycker att vi hade hög svansföring i Värmland då. Vi skötte det bra och jag är stolt över den perioden.
Den tredje saken jag tänker på är omtaget av älgförvaltningen på senare år. Mycket jobb har lagts ner på det från oss, från alla grupper, alla ansvariga. Samarbetet har gått väldigt bra. Vi har känt stöd och vi har försökt ge stöd. Det är jag också väldigt nöjd med.
Det fjärde var lite turbulent. Den 30 december, 2016, väntade vi på utfall från högsta förvaltningsdomstolen om licensjakt på varg. Det var mycket funderingar på om vi skulle stå fast vid vårt överklagande. Många sa nej men vi stod på oss och vi fick rätt. Därmed lades den rättsliga grunden för att det idag är tillåtet med licensjakt på varg.
Det är de fyra punkter som jag tänker på från de här åren i Viltförvaltningsdelegationen, sa han.

På frågan om hur utvecklingen i framtiden helst skulle bli svarade landshövdingen att han hoppas att de riktlinjer som delegationen har lagt kan få blomma ut och användas på ett bra sätt framöver. Bland annat tog han upp att Viltvårdsdelegationen har antagit en kommunikationsplan.
– Det är väldigt viktigt att kunna kommunicera, sa han.

Nästa talare var Fredrik Widemo som arbetar som lektor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Han är även forskningsansvarig hos Svenska Jägarförbundet. Han hade med dig en presentation med flera statistiska bilder över viltets population som visade hur det sett ut tidigare och även hur det kan tänkas bli i framtiden.
– Vi kan lära oss mycket om vi lyfter näsan och tittar runt omkring oss, till exempel på dem som har förutsättningar som vi kanske kommer att få här så småningom. Klimatet kommer in, det går inte att prata om viltförvaltning i år utan att prata om klimatet, sa han.

När Fredrik Widemo var klar med sin föreläsning blev det en fikapaus med mingel. Prinsen hade ställt några initierade frågor under föreläsningen och i pausen blev det diskussioner kring innehållet utanför, i korridoren där fika stod uppdukat.

När pausen var avklarad var det dags för ett panelsamtal där Fredrik ingick tillsammans med ytterligare en forskare, en vilthandläggare från länsstyrelsen, jägarna och en markägare.

Det blev en innehållsrik eftermiddag och det fanns mer att prata om när seminariet var slut. Prins Carl-Philip blev kvar i lokalen i samtal med några av deltagarna en stund till efter att övriga hade börjat ta sig ut i oktobersolen.