Idag, den 20 mars, är det exakt 99 år sedan Forshaga kyrka invigdes. På kyrkans torn står årtalet 1920 så egentligen fyller kyrkan 100 år redan i år.
I en beskrivning av Forshaga kyrka från 2019 står det att byggnaden inte är handikappanpassad, att det inte finns någon teleslinga och heller ingen toalett. Men nu är det hög tid att skriva om den beskrivningen för nu har kyrkan fått en ny fin toalett och det finns även teleslinga.
Om vi backar i tiden till 1800-talets slut och början på 1900 så tillhörde Forshaga, Grava pastorat som det hette då. Eftersom skogs- och sågverksfabriker hade vuxit upp som svampar ur jorden i Forshaga vid den här tiden så hade även befolkningen i trakten ökat i antal. Förutom vissa frikyrkliga verksamheter så var närmaste kyrka ungefär en mil bort, i Grava. Det var en lång väg att gå med avlidna anhöriga för att begrava dem. Det innebar också att det blev lång väg för den som ville besöka graven efteråt också. Den 25 oktober 1905 togs detta upp som en punkt på dagordningen i kyrkostämman i Grava. Det beslutades att församlingen skulle ansöka om en delning i två kyrkobokföringsdistrikt. Detta gjorde man på den tiden hos Hans Kungliga Majestät, som det så vackert hette.
Det blev en del byråkrati, med utredningar och remisser men den 31 december 1907 kom så ett beslut. Utan att kommunala förhållanden skulle rubbas, bildades en så kallad kapellförsamling den 1 november 1908. I den ingick Berg, Forshaga, Forsnor, Forsnäs, Grossbol, Grossbolstorp, Hedås, Löved, Skived, Norra Skived, Södra Skived, Skivetorp, Sundstad och Öjenäs. Men egen kyrkogård blev det inte och prästerskapet, ekonomin och skolväsendet var fortfarande gemensamt med Grava pastorat. Under åren som följde ökade befolkningen i Forshaga och med den blev behovet allt större av både en egen kyrka och ett eget pastorat. Kanske var det största behovet just en egen kyrkogård.
Den 30 januari 1917 fattade kyrkostämman i Grava beslut om att Forshaga skulle få en egen kyrkoherde men det blev inget eget pastorat. Men folket i Forshaga gav sig inte så lätt och 1918 hette kyrkoherden Albin Rune. Tillsammans med försteläraren G. M. Sandin och lantbrukaren K. W. Bodin uppvaktade han ecklesiastikministern Värner Rydén i ärendet om att Forshaga ville ha ett eget pastorat. Det gav önskat resultat och den 8 november 1918 förordade Hans Kungliga Majestät;
”att Forshaga kapellförsamling fr.o.m. den 1 maj 1919 skulle avskiljas från Grava församlings och Forshaga kapellförsamlings pastorat för att bilda eget pastorat, benämnt Forshaga församlings pastorat.”
De båda pastoraten i Grava och Forshaga ingick fortfarande i Grava kommun. Men det blev snart ganska uppenbart att det fanns skillnader. I Grava var de allra flesta jordbrukare men i Forshaga var det industriarbetare som var flest. Det innebar att de båda pastoratens församlingar ofta hade olika intressen. Detta ledde så småningom fram till att Forshaga blev en egen köping. Men det blev inte verklighet förrän den 1 januari 1944.
Om vi hoppar tillbaka i tiden några år igen så finns det dokumenterat att kyrkorådet i Grava redan 1915 hade delgivit Ecklesiastikdepartementet att det fanns behov av kyrka och kyrkogård i Forshaga. Den 11 april 1917 togs beslut att sätta ihop en kommitté som hade i uppdrag att förbereda ett kyrkobygge i Forshaga. I den kommittén fanns lantbrukaren och kyrkvärden, som nämnts tidigare, K. W. Bodin tillsammans med ingenjör J. Spangenberg, fabrikör K. Wieweg, landstingsman J. G. Norbäck. Ersättare var nämndeman Emanuel Magnusson i Skived. Självklar medlem var även kyrkoherden och senare även kontraktsprosten Albin Rune. Han hade tagit kontakt med en arkitekt som hette Bror Almquist och denne hade lovat att hjälpa till med kyrkobygget.
Två tänkta platser för Forshaga kyrka diskuterades. Dels var det den plats där kyrkan står idag. Men även den plats där Ängevi idag finns diskuterades. Marken på de båda platserna ägdes av Forshaga Sulfit AB och ingick i Forshaga säteri. Almquist lär ha skrivit i ett brev till Rune att han för sin inre syn kunde se kyrkan ligga där Ängevi ligger i dag på vad han kallade ”den södra, mera fridfulla tomten”. Men platsen för kyrkan blev en het potatis i Forshaga och lokalbefolkningen var inte eniga.
– Dock, bägge tomterna kunna ju försvaras, och jag kan ju ej i så hög grad som en inföding skjuta lokalintresset framför mig, utan det estetiska omsvävar ännu min inre syn, skrev han vidare.
Det fanns starka viljor i Forshaga och det blev flera turer innan det beslutades att kyrka och kyrkogård skulle ligga där de finns idag. När platsen väl var vald var det dags för arkitekt Almquist att färdigställa ritningar så att entreprenörer kunde lägga anbud. Det kom in tre anbud. Två av dem hade lagt sig på en kostnad från 175 000 – 250 000 kronor och den tredje hade satt summan till 148 000 kronor. Arkitektens råd blev att välja någon av de två som lagt högre bud. Men man valde trots det att ge uppdraget till byggmästare O. Forsberg från Mösseberg som la det lägre anbudet.
Till en början gick allt enligt planerna. Men under 1920 blev det inte riktigt som man tänkt sig. Entreprenören hade hamnat i ekonomiska problem som gjorde att hela bygget blev försenat. I augusti 1920 förklarade han att det inte gick att fullfölja bygget. Då visade det sig även att entreprenören hade fått stora förskott. Pengar som inte längre fanns. Men i september fattade kyrkostämman beslut om att bygget skulle fortsätta med hjälp av lånat kapital. Under ledning av fabrikör Wieweg som arbetsledare färdigställdes kyrkan och på palmsöndagen, den 20 mars 1921 kunde den invigas.
Nu har kyrkan genomgått en renovering och tanken var, innan coronakrisen kom, att den ska återinvigas den 3 maj.
– Ja, vår plan är att återinviga kyrkan den 3 maj, beroende på hur situationen med Corona utvecklar sig. I början av 2021 kommer vi ha ett jubileum då vi firar kyrkan 100-år. Kyrkan är nu handikappanpassad med en rejäl toalett med de hjälpmedel som krävs. Och vi har nu fungerande teleslinga.
Vi hoppas att kyrkan kommer att fungera bra i vår verksamhet. Kyrkorummet kan nu användas mer flexibelt med lösa stolar. Ett pentry finns för enklare kyrkkaffen.
Det känns roligt och jag ser fram emot att börja använda kyrkan när det är dags.
Den som säger detta är Mattias Kareliusson, kyrkoherde i Forshaga – Munkfors församling.
Fotnot
Fakta i den här texten är hämtade ur en skrift med namnet ”Forshaga kyrka och församling – återblick på ett gånget halvsekel”, andra upplagan, januari 1987. Från början sammanställd av Major Folke Bergqvist.
Bli först med att kommentera