I Visterud finns en liten gård och där finns får, höns, ankor och vaktlar. Där bor Christina Kilhage med sambo och barn sedan 2010.
Visterud ligger på vänster sida om norra infarten till Forshaga, utmed 62-an om man kommer från Karlstad och kör mot Deje.
– Mina föräldrar bor en bit upp på vägen mot Halla så jag har bott här när jag växte upp. När Lerbo blev till salu åkte vi hit och tittade och nu bor vi här sedan fem år, säger Christina.
När hon närmar sig samlas hönsen vid dörren till hönsgården och när de har kommit ut flockas de kring benen på henne. De småkacklar och då och då gal en av tupparna.
– Hönsen är nog de absolut roligaste djuren tycker jag. De är så sällskapliga, de kommer alltid och möter en och de ska alltid vara med. När jag kommer hem brukar jag släppa ut dem.
De får inte gå fritt på dagarna, då kommer höken eller räven, säger hon och matar dem med hårt bröd.
– De är lite bortskämda, det ska helst vara mjukt bröd och helst ur handen, inte från backen.
Det finns höns i flera olika former och färger i hönsgården men några är svarta med gråaktig kam och hud. De är av rasen Bohuslän-dals svarthöna som är en gammal nordisk lantras.
I fårhagen går ett tiotal tackor och nästan dubbelt så många lamm. Flera är helvita, andra helsvarta och en del är tvåfärgade med vita ben och tecken i ansiktet.
Får har en förmåga att springa tysta runt runt i hagen om de blir attackerade av rovdjur. Det var därför Bosse fick en bjällra, då hörs han om vargen skulle komma. Hagarna som fåren går i finns alldeles intill boningshuset.
– Ja om vargen skulle komma på natten så vaknar vi förhoppningsvis om Bosse börjar springa, säger Christina.
På baksidan av boningshuset, snett bakom rättare sagt, står en jaktkoja på hjul. I den brukar Christina sitta och vänta på att räven ska ta en tur över fältet mot skogen. Hon har jaktlicens och att sitta där en vinternatt och spana ut i månskenet är bland det bästa hon vet säger hon.
Baggen Bosse till höger och hans kompis i hagen Sara till vänster.
